– Tyvärr är det tydligt att riksåklagaren använder all sin förmåga till att argumentera emot resningsansökningarna, i stället för att kontrollera bevisningen i målet. Det senaste året har vi haft tre sådana fall, men i ett av dem gick Högsta domstolen emot riksåklagaren, säger Minna Gräns, professor i rättsvetenskap vid Uppsala universitet.
Det var efter att Piteå-Tidningen 2019 avslöjade att målsägaren i våldtäktsfallet i Piteå 2012 var kvinnan som också förekom i det så kallade giftmålet, som flera advokater tog kontakt med den dömde mannen.
– Det var visst flera andra som erbjudit honom sin hjälp redan när jag tog kontakt med honom, men han har bestämt sig för att gå vidare med mig, sade Marko Tuhkanen en vecka efter publiceringen.
Nu har det snart gått två år och fortfarande har inte resningsansökan lämnats in till Högsta domstolen. Det har varit olika faktorer som gjort att advokaten Marko Tuhkanen velat avvakta. Först inväntade han och hans klient tingsrättsdomen mot kvinnan, sedan hovrättsdomen. Hovrätten dömde kvinnan till sju års fängelse för förberedelse till mord och grovt bedrägeri.
– Just nu avvaktar vi resultatet av en liknande resningsansökan i Högsta domstolen, den är redan inlämnad. Där vill vi se hur domstolen resonerar, säger Tuhkanen.
Advokaten har tagit hjälp av Minna Gräns.
– Hon har jobbat med kalla fall i USA. Hon är väldigt kompetent och jag jobbar gärna med henne, säger Marko Tuhkanen.
Gräns startade för ett år sedan stiftelsen Oskyldig.org. Det är en svensk förgrening av det internationella nätverket Innocence project, där jurister och advokater arbetar ideellt för att rentvå oskyldigt dömda.
– Det är något jag tänkt på ända sedan 90-talet, att det behövs ett oskyldighetsprojekt i Sverige.
Hon förklarar dock att bara för att oskyldighetsprojektet bestämmer sig för att ta sig an ett fall, behöver det inte betyda att de är övertygade om att den dömde är oskyldig.
– Vi tittar på domen förutsättningslöst, lyssnar på den dömdes motivering. Ser vi något i utredningen som vi vill kontrollera, ser vi att domen helt enkelt inte håller, då har man tagit sig över första tröskeln för att vi ska börja jobba med fallet, säger Minna Gräns.
Hon menar att riksåklagaren slentrianmässigt yrkar avslag till de resningsansökningar där Högsta domstolen ber om ett yttrande.
– För mig är det obegripligt hur man under objektivitetsplikt kan argumentera på det sättet, säger hon.
Är Sverige ett rättssäkert land?
– Ja, det är det. I de flesta fallen håller domstolarna på beviskraven, min uppfattning är att det är hög kvalitet på svenska domstolar. Men det är ett stort maskineri, saker kan gå fel utan att man upptäcker det i tid, säger Minna Gräns.
Mats Svensson är överåklagare hos riksåklagaren och ansvarig för resningsärenden. Han avfärdar kritiken om att riksåklagaren inte skulle förhålla sig objektivt till resningsansökningar.
– Just kravet på objektivitet är en grundsten för all åklagarverksamhet, vi ska hålla oss objektiva alltid. Ibland får jag intrycket att våra kritiker inte riktigt förstår vad resning innebär, säger han.
Vidare pekar han på den så kallade orubblighetsprincipen, som innebär att en dom som vunnit laga kraft ska ligga fast.
– Hela tilliten till rättsväsendet bygger på den här principen. Det är viktigt för att parterna ska känna rättstrygghet, en fällande dom ska inte lättvindigt kunna rivas upp, säger Mats Svensson.
Men, påpekar han, rätten till resning är en säkerhetsventil. Har det framkommit nya omständigheter och ny bevisning som kan förändra utgången i målet, då ska förundersökningen öppnas på nytt.
Enligt Mats Svensson är det inte ovanligt att sexualbrottmål blir föremål för resningsansökningar.
– Gäller det en situation där ord står mot ord blir det sällan en fällande dom. Det behöver finnas stödbevisning, men det behöver inte vara teknisk bevisning. Det kan till exempel vara en bekant som berättar hur målsägaren mått.
Mats Svensson framhåller att domstolens uppgift är att avgöra huruvida bevisningen i målet håller, inte om den tilltalade är skyldig eller inte.