Åkerbönorna som ska testodlas.
Vintern 2020 började Jan Nilsson från Hushållningssällskapet att skissa på en idé. Samtidigt som pandemin har visat på ett behov av att kunna vara självförsörjande blir det allt vanligare att Norrbottens åkermarker växer igen. Dessutom blir det allt populärare med närodlat och alternativ till köttprodukter.
– Vi är inne i ett proteinskifte, säger han angående att fler och fler minskar på köttet.
Jan Nilssons idé är att testodla bondbönor, även kallade för åkerbönor, för matlagning. Vanligtvis skördas bönorna när de är hårda och torra för att användas som foder. Om man i stället kan skörda dem lite tidigare när de är gröna och mer tuggvänliga kanske de skulle kunna fungera som ett miljövänligt livsmedel.
Liknande projekt har med goda resultat redan gjorts i Västergötland. Frågan är hur väl det kommer funka i Norrbotten där det är fler ljusa timmar under odlingsperioden.
– Det borde vara gynnsamt enligt våra teorier, men det kan också vara så att de blir stressade av ljuset och växer ihjäl sig.
Man kan redan odla den snarlika trädgårdsbönan i Sverige, men den är stor och otymplig och passar bäst för just trädgården. Jan Nilsson tar fram en återförslutningsbar plastpåse med åkerbönor och häller ut i handen.
– De här är lättare att så och skörda och kan därför odlas i större skala, förklarar han.
Men även om det skulle gå att odla åkerbönorna i Norrbotten och de skördas gröna och saftiga så är det inte säkert att de blir njutbara.
– Vi ska ha en informell panel som testar textur och smak. Den ska inte bara gå att äta, den måste vara god också. Annars är det ingen idé.
Jan Nilsson tror att bönorna kommer att ha en högre halt av socker än sina sydligare släktingar eftersom "socker egentligen är upplagrad solenergi". Men huruvida de faktiskt kommer smaka sötare är inte lika självklart. Han misstänker att det kan finnas en beska i bönorna som riskerar att ta över smaken, något som skulle kunna innebära att gemene man inte fattar tycke för baljväxten.
– Giftiga saker smakar ofta beskt så vi har en tendens att förknippa beska med något äckligt.
Jan Nilsson visar upp diverse odlingar runt Hushållningssällskapet. Det är äppelträd, vinbärsbuskar och kryddor. Inne i ett växthus har han flera olika projekt i miniformat.
Sojabönorna är redan stora på marknaden men är inget alternativ för norrbottniska jordbrukare då de kräver varmare temperaturer, säger Jan Nilsson.
Förutom åkerbönorna ska även tre olika sorters linser, gråa ärtor och matlupiner testas i åkern, fast i lite mindre skala. Dessa frön kräver en längre växtsäsong än bönorna och Jan Nilsson är därför inte riktigt lika optimistisk kring att de ska växa tillräckligt mycket, men av erfarenhet har han lärt sig att inte utesluta något i förväg.
– Ju mer jag jobbar med detta, desto mer märker jag hur lite man faktiskt vet.
Enligt Jan Nilsson finns det flera fördelar med dessa odlingsbara proteinkällor jämfört med till exempel kött, både ur klimat- och hälsoperspektiv. Men eventuella framsteg är inte tänkta att försöka konkurrera ut köttet helt.
– Det här är inte för att slå ut kossorna. Så stora mängder kommer vi inte kunna göra.
I stället ska bönorna kunna fungera som ett komplement eller i vissa fall substitut för ett annat protein.
– Norrbottningarna är väl inte världskända för att vräka på med grönsaker, utan det blir mycket salt och fläsk. Man kanske borde öka antalen salladsblad och minska någon korv.