Anna Lindh Wikblad, kommundirektör i Luleå kommun.
Det finns 14 kommuner och lika många kommundirektörer, alternativt kommunchefer, i Norrbotten. Från personen högst upp på lönelistan till de två som ligger i botten skiljer det 41 000 kronor.
Den som har högst lön är Anna Lindh Wikblad. Hon har varit kommundirektör i Luleå sedan början på mars, men var innan det även tillförordnad kommundirektör några månader efter att företrädaren Mikael Lekfalk (numer Gustavsson Roxell) fick gå, och tjänar totalt 106 000 kronor i månaden.
– Jag tänker inte så mycket på att jämföra löner, utan jag utgår från att man har satt en lön som motsvarar ansvaret och förväntningarna på den roll jag har, säger hon.
Positionen är kommunens högsta chefstjänsteperson. I Lindh Wikblads fall innefattar det även uppdraget som förvaltningschef för kommunstaben.
– Det är en opolitisk roll, allt från att hålla ihop och samordna kommunstyrelsens uppdrag på tjänstemannanivå och hålla ihop helheten för kommunen.
Hon vill inte spekulera i varför det är stora skillnader på positionen runt om i Norrbotten. Men gissar att storleken på kommunerna är en av faktorerna.
– Med Luleå som den största kommunen kan jag tänka mig att det även märks på lönebilden.
De två kommuner som ligger längst ner på lönelistan är Arjeplog och Övertorneå på 65 000 kronor.
– Vi har helt olika uppdrag från kommun till kommun, vilket ansvar och ekonomi vi har under våra vingar. Vi har olika förutsättningar och därför olika löner. Sedan har kommunerna olika förutsättningar att betala löner, vi har de pengar och skatteintänker vi har som ska fördelas, säger Peter Andersson, kommunchef i Arjeplog.
Peter Andersson, kommunchef i Arjeplogs kommun.
Han förklarar även att lönen hade kunnat vara lite bättre om han inte tidigare hade förhandlat till sig en förmånsbil och därmed stått över två lönerevisioner.
– Allting kan bli bättre, men det går ingen nöd på mig.
Är det en rimlig lön utifrån det arbetet du gör i kommunen?
– Det är en okej nivå utifrån vad övriga chefer ligger på. Sett till lokala lönestrukturer är det inte helt fel, säger Andersson och förklarar vidare:
– Tittar man på alla chefer ska det finnas någon form av harmoni. Det kan inte vara att någon sticker iväg, man har något att förhålla sig till när man lönesätter en person.
Men trots löneskillnaderna anser både Andersson och Lindh Wikblad att de har ett roligt jobb som bjuder på det mesta.
– Ingen dag är den andra lik, säger Andersson.