Norrbottens smittskyddsläkare Anders Nystedt har varnat för att han ser tecken på att många norrbottningar inte längre följer de allmänna råden och håller avstånd till varandra.
Studien startades när smittspridningen tog fart ifjol och den avslutades i maj. Den täcker in den första vågen och handlar om de tidiga reaktionerna när pandemin var ny. Människor fick i en app för mobilen dagligen registrera svar på frågor.
– Frågorna i undersökningen handlade om riskuppfattning kring coronaviruset, hur vardagsliv och sociala relationer påverkas, och om tilltro till skyddsåtgärder.
Budskap om hur vi ska agera för att bromsa smittspridning har nu trummats ut i ett år, men trots detta ser man i Norrbotten nu en kraftig ökning av smittspridningen. Har människor slutat bry sig om att följa restriktionerna?
– Jag känner inte till om det har skett någon förändring när det gäller att följa restriktionerna, men visst kan det vara så att människor börjar vara less och därför kanske slarvar. Å andra sidan kan den ökade smittspridningen också bero på att de nya virusmutationerna är mera smittsamma. Kanske är den ökade smittspridningen en olycklig kombination av mer smittsamma virus och att människor börjar ha svårt att hålla i och hålla ut.
Vad vet man om hur människor har reagerat och agerat vid tidigare pandemier?
– Tidigare forskning visar att både person- och attitydfaktorer har betydelse för om vi vidtar skyddsåtgärder genom beteendeförändringar under en pandemi. Att vara kvinna, att ha hög utbildning och möjligen även att vara äldre är associerat med att ändra sina beteenden i högre grad. Tilltro till myndigheter och om man är nöjd med den riskinformation som ges är också förknippat med att vidta och efterfölja åtgärder.
– Vidare vet vi att hur farlig eller allvarlig vi själva bedömer att en viss sjukdom är, och hur vi bedömer vår personliga risk för att drabbas, spelar in. Sist men kanske allra viktigast är om vi tror att ändrade beteenden är effektiva och spelar roll.
Varför är det så viktigt att människor tror på att råd och restriktioner är effektiva?
– Att vi förstår att ett visst beteende kommer att fungera är A och O. Om jag tror att det spelar roll om jag begränsar mina sociala kontakter, och att mitt val faktiskt gör skillnad, då kommer jag känna mig mera motiverad att avstå från det där jag helst hade velat göra.
Forskning visar att människor som inser att de själva verkligen kan påverka sin risk för till exempel hjärt-kärlsjukdom också genomför mer levnadsvaneförändringar, uppger Elin Andersson. Preliminära resultat från corona-studien som genomförs vid Umeå universitet visar också att detta att tro på effektiviteten i skyddsåtgärder är viktig.
– Som hälsopsykolog tycker jag att de här faktorerna som handlar om hur vi tänker och känner är oerhört viktiga, för de kan faktiskt påverkas genom information, så att vi fattar smarta beslut som gynnar både vår egen och andras hälsa. Men jag tror att det finns en stor pedagogisk utmaning här, till exempel för Folkhälsomyndigheten.
Hur tänker du då?
– Jag tror att människor behöver mer stöd för att förstå vilken effekt det kan ha att avstå från något, för vi ser inte beviset på den smittspridning som inte sker. Till exempel att smittspridning uteblev vid ett visst tillfälle för att jag inte bjöd in till fest. Vi har så att säga inga bevis för att någonting hände eller inte hände, eftersom det aldrig ägde rum.
Människor verkar trots allt ha svårt att följa rekommendationerna, vad kan det mer bero på?
– Även om vi tror på och stöttar de restriktioner som finns, så gör vi människor ofta som andra gör. Vi är sociala varelser med en önskan om att passa in och höra ihop, och därför kan det kanske vara svårare att följa restriktioner om vi upplever att andra omkring oss inte gör det. Vår anpassningsförmåga gör att vi kan förflytta våra gränser för vad vi tycker är okej då vi påverkas av andra. Om vi tycker eller gör olika, exempelvis när det gäller att begränsa sociala kontakter och resande, kan det leda till sociala spänningar, kanske till och med konflikter. Konflikter vill vi gärna undvika, och därför kan det ta emot att säga ifrån. En annan aspekt är att vi kan uppleva det som orättvist att avstå från saker vi vill göra, om vi ser att andra, kanske inte minst i ledande positioner i samhället, inte följer restriktionerna.
Trött på hemmakontoret? "Vi är sociala varelser med en önskan om att passa in och höra ihop, och därför kan det kanske vara svårare att följa restriktioner om vi upplever att andra omkring oss inte gör det", säger Elin Andersson.
Så du menar att istället för att lyssna på myndigheterna, så utgår vi i vårt handlande mycket från hur människor i vår omgivning beter sig?
– Jag tror nog att de allra flesta lyssnar på myndigheterna och är medvetna om vad som gäller just nu. Men vårt sätt att fatta beslut är ganska komplext. Utöver att påverkas av vår omgivning använder vi oss ofta av en närhetsprincip när vi bedömer risker och fattar beslut, där vi påverkas mycket av våra tidigare personliga erfarenheter. Om vi aldrig varit svårt sjuka själva eller har erfarenhet av intensivvård, kan vi känna oss mindre sårbara, och kanske vaggas in i falsk trygghet av att ”det händer inte mig”. Det är också en slags psykologisk försvarsmekanism.
Det låter som en mindre lyckad försvarsmekanism?
– Ja, det kan man säga, men den fyller också en funktion. Om vi konstant skulle gå omkring och oroa oss för allt möjligt som kan hända skulle vi få svårt att klara av tillvaron. Därför tonar vi ibland ner risker för att det får oss att må bättre. Men nackdelen med det här lite orealistiskt optimistiska tänkandet är att vi ibland underskattar risker och därför inte sköter om eller skyddar oss själva och andra på ett bra sätt.
Håll i, håll ut – och håll avstånd. Så har det låtit i över ett år, men många verkar ha tröttnat på restriktionerna och råden.
Vaccineringen har dragit ut på tiden och det har varit problem med leveranserna. Kan det påverka människors uthållighet att följa restriktioner?
– För människor som upplevt detta som en mycket svår tid, kanske det känns som en besvikelse att den deadline man kämpat sig fram mot nu förflyttas ännu längre fram. Det är svårt att veta om uthålligheten att hålla i restriktionerna skulle kunna påverkas av det här, men jag hoppas att man kan vända på resonemanget och istället tänker: ”Jag har fixat det så här långt. Då klarar jag lite till. Om jag släpper efter nu, och blir sjuk själv eller bidrar till en ökad smittspridning, vad var då vitsen med mina tidigare ansträngningar?”