Tron var stark på saker man inte kunde se eller kunde få kontakt med annat än genom magi och som skulle bevakas genom olika slags riter, utan att för den skull garanteras något lyckat resultat.
Så var fallet efter en likskändning på en mördad kvinna i Nordmaling, vilket ansågs ha sin orsak i vidskeplighet.
23-åriga restauratrisen Karolina Westerberg från Domsjö hade av en maskinist knuffats överbord från bogserbåten ”Tor” och drunknat. Detta sedan hon vägrat servera maskinisten öl.
Den mördade kvinnan fick inte ligga i fred i graven. Dödgrävaren upptäckte, när han skulle fylla igen hennes grav, att kistan var öppnad, liket utlyft, huvudet avtaget, högra handen avhuggen och benen flådda.
Det skulle, enligt vad som berättades för Stockholms Dagblad, ha berott på att fiskarna i bygden sedan urminnes tid levt i den tron att man skulle få tur i fiske om det ombord gömdes någon del av ett lik.
– Måhända tror man sig mer skyddad i sitt farliga yrke mot stormar då väl havet inte gärna kan röva vad som en gång i högre makters namn blivit invigt att vila i jord.
Vidskepelsen om att likdelar förde tur med sig ansågs vara allmänt spridd bland fiskarbefolkningen, vilka höll hemligheten för sig själv.
Karolina Westerbergs huvud, som skulle användas för att skaffa fiskarna deras nödvändiga utrustning, påträffades vid lastageplatsen i Rundvik. På platsen uppgavs det bo sådana personer som kunde ”trolla” och att likdelar förts dit för att, sedan de blivit vederbörligen signade av trollkarlarna, skulle användas i fiskets tjänst.
I samma grav fanns ytterligare två kistor, som inte alls var rörda. Det uppgavs att delar av en person som blivit mördad skulle ha en mycket kraftigare verkan än vanliga likdelar.
– En sträng vördnad för den vidskepliga uppfattningen synes vara spridd bland befolkningen, ty oaktat länsmannen uppbjudit all sin förmåga för att få reda på gravskändarna har dock allt sökande hittills varit fruktlöst, rapporterades det i tidningen.
En kort tid senare upptäcktes en ny gravskändning i Nordmaling. Ett lik hade då blivit taget ur en vintergrav. Norrbottens-Posten trodde att det även denna gång låg någon vidskeplighet bakom.
I Klockträsk, Jörn, sköts det ”trollskott, efter att två kor störtat och brutit ryggraden vid betesutsläpp. Djuren ansågs bli botade genom att skjuta över dem. Det slutade med att en flicka träffades i armen så att en åder skars av. Flickan fördes till Skellefteå lasarett och lär ha klarat sig utan några men.
I Högbränna, Arvidsjaur, hade personer, under höbärgning, hört röster på en intilliggande myr, intill Trollberget, utan att någon person synts till. Även hade man från berget hört koskällor samt råmandet av kor, fastän några sådana inte visat sig, rapporterades till tidningen.
På en annan ort brukade gårdsfolket varje vår, innan kreaturen skulle släppas ut på bete, tillkalla en “kotrollare” som skulle se till att korna bevarades från skada och farligheter och även komma hem i rättan tid. Varje ko leddes runt en jordfast sten tre varv. Därefter stoppades huvudet i en säck. Kon drogs sedan i svansen, baklänges, in i sommarladugården. I dörren stod “kotrollaren” med en spade och under besvärjelser kastades två skovla mull på kons rygg.