Mer än snabb näring - nu lagar vi mat från grunden

Nu gjorde jag någonting fel, utbrister Marie-Anne Björn och ställer in formen.
Mikrovågsugnen går igång. Hon skrattar. Man kan inte bara leva efter regler och bestämmelser. Några minuter senare är svamppajen med svamp från skogarna kring Niemisel färdig. På bordet finns redan kaffe och kring värmeljusen står tre burkar med lokalproducerad honung.
Marie-Anne är ordförande i Slow food i Norrbotten, en årsgammal lokalavdelning av en global förening. Hon dukar fram svamppajen tillsammans med en söt morotssoppa.
Köksbordet i centrum
På en bränd keramiktavla ovanför köket kan man läsa "Det är inte det man tänker utan det man gör som förändrar tillvaron".
Slow food vill sätta fokus på maten igen och protesterar mot hur den hanteras och tillagas. Genom att laga maten själv från grunden, med ekologiska men helst även närproducerade råvaror, blir måltiden inte bara godare utan innehåller heller inga dolda, giftiga ämnen och den som producerat råvarorna får vettigt betalt.
- Pizzerior och hamburgerställen hanterar maten fel och med take-away så sitter vi inte ens ner och äter, tycker Marie-Anne.
Det säger hon sittande vid köksbordet med den storblommiga duken på och den gamla furusoffan bredvid. Platsen utgör utan tvekan hemmets centrala punkt som allt kretsar kring. In kommer Ann-Kristin Nilsson från en gård bredvid.
Visar exempel
I går skickade hon hundra tjurar till slakt, nu finns drygt hundra kvar i hennes ladugård. Ätit har hon redan gjort, så Ann-Kristin tackar nej till soppan och pajen men går med på en kopp kaffe.
- Fast vi i Sverige har världens renaste mat äter vi så mycket skit, suckar hon och tar en klunk ur den blå koppen.
I en hylla ligger kokböckerna tätt staplade på varandra. Husmanskost och klimatsmart mat.
Här engagerar maten. Marie-Anne flyger upp från sin stol och ut i hallen. Hon letar fram så många exempel hon hittar på Norrbottensproducerade matvaror medan hennes granne berättar om hur de genomstressade barnen där hemma har börjat tänka om.
- Att laga bra husmanskost från grunden tar inte så mycket längre tid, kanske 30 minuter som man sedan tar igen om man gör storkok och fryser in.
Utifrån hallen kommer Marie-Anne tillbaka med händerna fulla av påsar och burkar. Torkad svamp, rönnbärs- och äppelsirap och björkgelé. Allt från Norrbotten. Hennes ögon lyser när hon berättar om hur kaffeost gnisslar när man tuggar på den. Riktigt god blir den också grillad, tipsar hon.
I det lilla huset på kullen ter det sig naturligt att matlagnigen får ta tid. Stress känns långt borta när solen strålar över lervällingen utanför. Men det är i storstäderna som Slow food är allra störst. Där är takten givetvis snabbare men också mer påtaglig (om än Marie-Annes mobiltelefon ringer ett par gånger hemma i Niemisel). Kanske värnas inte matkulturen på rätt sätt i storstadspulsen. Runt köksbordet har morotssoppan och svamppajen svalnat av.
Det sociala
Det krävs en del planering kring matlagningen, medger de båda. En del som går med i föreningen lägger all kraft på helgdagarna. Vad är det då man ska göra förutom att tänka på vilka varor man handlar? Som i alla diskussioner kring mat så flyger tipsen och tankarna mot en. Laga maten från grunden, våga använda kryddor, tänd ljus och sitt ner tillsammans.
- Maten är huvudpunkten, sedan får man den sociala biten med. Man ser varandra, pratar och umgås. Fina bjudningar är inte det naturliga, påpekar Ann-Katrin Nilsson.
På kryddhyllan hemma hos Marie-Anne Björn står det smaker från världens alla hörn. På bordet ligger de lokalproducerade produkterna kvar. Allt för det mångsidiga köket. Om man tänker efter så står det köksbord överallt runt omkring oss och väntar med möten och matupplevelser.

Mer än snabb näring - nu lagar vi mat från grunden

En protest kan vara trevlig. När Marie-Anne Björn dukar fram på köksbordet förkastar hon snabbmatskulturen. Hemlagad och lokalproducerad ska maten njutas giftfri och rättvis.