Ett år före WTC-attacken lämnade Lotta Viklund lugnet i Piteå för att flytta till New York.
Det stora mäktiga FN-huset blev arbetsplats - och det var dit Lotta var på väg den vackra, klarblå tisdagsmorgonen den 11 september 2001.
Pendeltåget skulle ta henne från hemmet i Queens, över East River och in mot FN-högkvarteret på östra Manhattan.
Enorm rökpelare
- Det var typisk vardagslunk. Många pendlare i farten. Tåget hade passerat floden och befann sig uppe på ett högt spårparti ovan jord då en kvinna i vagnen pekade mot en enorm rökpelare. Det kom från norra tornet på World Trade Center.
"Hjälp, vad händer?!"
- Pendeltåget stannade. Jag hoppade av, liksom många med mig, och började gå den sista biten mot FN-skrapan.
"Som på film"
- Överallt ifrån hördes det sirener. Det var en väldig otäck känsla. Hela södra Manhattan var som täckt av sotflagor, minns Lotta Viklund McCabe.
Men det skulle bli värre.
- Några minuter senare exploderade himlen i ett jättelikt rött eldhav. Det var fruktansvärt. Det kändes som på film.
- Jag hann aldrig se flygplanet. Det kom från en för mig död vinkel. Men då förstod jag att det handlade om ett terrorattentat.
Sista taxin tillbaka
Folk skrek, grät och sprang skräckslagna omkring för att undkomma infernot.
- Jag satte händerna mot magen, som skydd för babyn, och rusade så fort jag kunde mot FN-byggnaden.
Totalt kaos rådde. Hysteri. Chock. Överallt försökte människor ringa sina anhöriga.
I FN-huset pågick evakuering. Lotta blev aldrig insläppt.
Istället stoppade hon en taxi, och åkte med ett av de sista fordonen tillbaka över East River mot stadsdelen Queens innan bron spärrades av för all trafik.
Starka minnesbilder
Det tog lång tid, flera månader, innan Lotta Viklund McCabe, 37 år i dag, åkte ner till Ground Zero för att se den krater som i omfång motsvarade hela Piteå innerstad.
- Det kändes inte nödvändigt att åka dit så snabbt. Självklart var man påverkad av alla minnesbilder och intryck.
Hennes irländske make, Sean McCabe, musiker med eget band, hade bara veckorna innan attentatet uppträtt på en utomhusscen mitt mellan de båda tvillingtornen.
- Där var även jag bland alla andra i publiken, minns Lotta.
Lägenhetsbyten
I februari 2002 födde hon Carl som nu blivit nio år, därefter kom Nora, åtta år i dag.
- Vi stannade kvar i New York efter terrorattacken men bytte först till en lägenhet på 23:e gatan mitt på Manhattan, innan vi några år senare flyttade till Harlem.
Familjen Viklund McCabe har även bott och arbetat i Guatemala, där Lotta varit engagerad för FN:s räkning.
- Som FN-anställd har man ständigt påmints om säkerhetsaspekterna.
- Efter attackerna har vi alltid jobbat med fyllda vattenflaskor i beredskap på kontoren, kartonger med snacks i skrivbordslådorna och egen nödvändig medicin nära till hands.
Humanitär hjälp
- Det är klart att man med tiden får lite distans. Man orkar inte oroa sig för allting. Det blir för psykiskt påfrestande.
- Däremot är nog folk i gemen något mera vaksamma nu är tidigare.
För ett år sedan valde familjen Viklund McCabe att lämna USA och bosätta sig i Uppsala.
Lotta har sökt tjänstledigt från FN för att arbeta med hemlösa inom Uppsala stadsmission.
- Humanitär hjälp vid svåra kriser har alltid präglat mina FN-uppdrag och jag fortsätter i samma spår, säger hon.
- Men då och då hamnar man i situationer när olustkänslorna från WTC gör sig påminda. Senast var under ett besök på Ikea i Uppsala när larmet gick.
Falsk larm
Via högtalarna ombads alla besökare att utrymma varuhuset.
- Sådana gånger drar jag direkt paralleller till terrorattentat och samma overklighetskänsla som infann sig för tio år sedan kommer tillbaka.
Ikea-larmet var dock ett falskt brandlarm.
Ingen bekant
- Det har hänt många gånger att vardagliga episoder styrt minnet mot World Trade Center.
- Det kommer givetvis att hända även nu på söndag, på tioårsdagen. Även om jag inte personligen kände någon som omkom blir allting väldigt nära eftersom jag var med där på plats när allting hände.
- Men annars hoppas jag att obehaget ska förbleknar allt mer med tiden, och att vi aldrig ska behöva uppleva någon liknande terrorhandling igen, säger Lotta Viklund McCabe.