Bergsstaten är det beslutsorgan inom myndigheten Sveriges geologiska undersökning som har till uppgift att bland annat besluta i ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral enligt minerallagen. Och reglerna är lika för alla, oavsett om det är ett svenskt eller utländskt bolag som vill prospektera.
Tillstånd ges – förutsatt att det finns anledning att tro att det finns mineraler på platsen. Samtidigt ska bolaget ha möjlighet att prospektera och får inte ha uppträtt olämpligt tidigare.
När nu brittiska bolaget Scandivanadium fått undersökningstillstånd att leta efter vanadin så pyser hela Österlen av ilska. Men vägen från undersökning till en faktisk gruva är lång, säger Bergstatens högsta chef, Åsa Persson
– Det är det verkligen en jättelång väg. Vi har 600 gällande undersökningstillstånd i Sverige just nu, ett av hundra kanske leder vidare.
TT: Om bolaget hittar vanadin, får de använda marken och plocka upp det då?
– Bolaget måste få rättigheter till marken. Antingen köper de fastigheten eller arrenderar den, och då får markägaren en mineralersättning.
Processen kan liknas vid när exempelvis en ny järnväg ska dras. Det går att överklaga, men sannolikheten att få rätt är inte stor.
– Den är väldigt liten, det är kriterierna i minerallagen man måste rikta in sig på. Det går inte att säga att det berör vacker mark och är fint på Österlen – det håller inte.
Är då den skånska allmänheten är orolig i onödan? Svaret är ja, om man frågar bergmästaren.
– I Skåne är man inte van vid den här typen av verksamhet, eftersom det inte finns några gruvor där, säger hon och jämför med traditionella gruvregioner, som Norrbotten och Bergslagen.
– Där innebär inte ett undersökningstillstånd katastrof.
Batterimetallen vanadin finns i Skåne. Men i vilken mängd vet Bergsstaten inte än. Om vanadinet säger Åsa Persson som många andra – metallen behövs i ny teknik, solceller, batterier, mobiltelefoner, vindkraftverk.
– Det handlar ju om den teknik som vi behöver för att få en klimatsmart värld. (TT)