Dennis Kallas passion för att uppträda går att spåra tillbaka till 2003, när han och hans spegelbild övar för att blända i hans lågstadiums ”Småstjärnorna”.
– Jag repade, liksom! Med min luftgitarr och mitt mimande. Det är väl hur min karriär tog fart, haha.
Han är född 1994 i Pajala, dock ger han utan att tveka Kiruna all cred för att ha fostrat honom.
– Jag har bott i Kiruna och säger alltid att jag är från Kiruna. Det är där som jag har blivit vem jag är vilket gör att jag känner att det är där jag kommer ifrån.
Att han är från Norrbotten skvallrar hans dialekt direkt om; med en varm, vänskaplig ton och en lättsamhet berättar han om hur Norrbotten kan låta en höra vilka toner ens eget hjärta sjunger.
– En får helt klart kreativ frihet! Vi har inte en bransch runt om som säger vad som är rätt eller fel, vilket har gjort att jag utan krav har kunnat göra vad jag har velat.
Dock har alla mynt två sidor.
– Alla fördelar har sina nackdelar. Är du i Pajala, Kiruna eller som jag nu är, i Luleå, kan du inte alltid vara på rätt klubbar och dricka öl med rätt folk. Du har en otrolig uppförsbacke vad gäller ditt nätverk.
När Dennis får beskriva sig själv och sin musik pratar han om kontraster och självdistans.
– Jag skulle väl säga att jag är en mix av självhat och hybris, är antingen eller. Dock bearbetar jag mitt liv med humor! Jag har en självdistans som jag tackar för, säger han och ler.
I hans texter kan vi hitta berättelser om kärlek och uppbrott - om att sörja och om att längta. Han talar om hur hans relation till relationer är lite komplicerad och hur hans låtskriveri är ett sätt för honom att processera.
– Jag är en textnörd. I min musik kan en läsa sig till att jag har haft lite knepiga relationer. Jag har lärt mig att jag i mitt uttryck kan hitta mitt sätt att hantera vad som har hänt och varit.
När vi frågar om han är frikostig med vissa ord skrattar han avslöjat.
– Herregud, om! Heart. Break. Heartbreak. Break my heart. Alla olika kombos av heart och break, haha.
Kalla skriver indiepop som känns. Han pratar vitt om erfarenheter av hur slängkyssar blir käftsmällar och glöd som bränns. Från 23 februari är han aktuell med Beautiful Mistake; en singel som landar tung i bröstet.
– Det är ett utkast som jag skrev när jag var 17 år. En låt om hur en tilltrasslad relation falnar. Och kvar blir du. Jag skulle säga att Beautiful Mistake är ett hejdå och en vädjan om ett farväl.
12 mars, på måndag, tar Dennis sitt slagkraftiga sound till världens största branschfestival, SXSW i Austin, Texas i USA, för att göra intryck.
– Kommersiell musik känns jävligt uträknad, som om musik som är lite dramatisk och känslig vore ful att göra. Alla har fokus på att folk ska underhållas och dansa. Jag blir glad om jag får min publik att inte dansa till mina låtar.
Och när vi tillslut trodde att vi hade förstått vem Dennis Kalla var trodde vi fel. Hörde vi plot twist?
– Om jag fick uppfylla en enstaka dröm skulle jag lätt spela bad guy i en hjältefilm. Jag har alltid velat bli rockstjärna fast jag har jämt haft en starkare vilja att bli bad guy! Tyvärr är jag en jävla dålig skådis.