– Raka armar, hakan i vattnet, sprattla med benen, och ta i! Badmästaren Jan Öhlunds röst ljuder i simhallen och blandas med klassens applåder när Sigge med lätthet svingar sig upp i båten.
Det är många på tur, och en efter en får alla i klassen noggranna instruktioner för att ta sig upp i den guppande båten.
– Den som gör fel och böjer på armarna och försöker dra sig upp i båten, kommer att känna nästan som att benen dras in under båten, berättar Jan.
Eleverna som går i årskurs två på Långskataskolan har simlektion, idag med tema bad- och båtvett. En av läsårets totalt 14 lektioner. Målet är att man under sitt andra skolår ska kunna simma 25 meter bröstsim, tio med ryggsim och ha en god vattenvana.
I många delar av landet finns det ingen simundervisning på skoltid. Både pengar, resurser och tillgången till simhallar styr, trots rådande regler och kravet om simkunnighet från skolverket. Men i Piteå ser det annorlunda ut:
– Vi har alltid haft mycket simundervisning, förr var det skillnader mellan skolorna, men nu är det lika för alla.
– Många som kommer till Piteå utifrån reagerar på att simhallarna är stängda för allmänheten på dagtid, då vi har verksamhet för skolorna.
Jan Öhlund tycker det är två saker som är viktigt med simundervisning, förutom det självklara, att man inte ska drunkna. Men även det sociala, att man kan vara i en bassäng och leka, åka utomlands och bada och delta i den sociala samvaron runt vatten.
I simhallen ska de elever som provat båten gå och ta på sig flytvästen, som är lektionens andra moment.
När alla eleverna står uppställda på poolens kortsida ropar Jan igen:
– Ååååå svimma!
Alla eleverna landar i vattnet, och tanken är att låtsas att man svimmat och ramlat i, ungefär som när man ramlar av en brygga och kanske slår huvudet i båten. Sedan ska man slappna av, och känna hur flytvästen vänder kroppen så man hamnar på rygg.
Eleverna får prova att simma på både mage och rygg med flytvästen på.
– Nu har ni kommit till räddningsbåten, klättra upp på kanten!
– Det går inte, ropar en av eleverna.
– Jodå, upp, upp bara.
I Sverige finns det sedan en tid tillbaka krav på simkunnighet. Enligt skolverket ska en elev i årskurs 6 vara simkunnig, trygg i vattnet och kunna hoppa från kanten, få vatten över huvudet och kunna simma 200 meter bröstsim och 50 meter ryggsim, samt kunna hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap under olika årstider.
När dessa elever går ut grundskolan och årskurs nio ska man, för att kunna få ett godkänt betyg i Idrott och hälsa, kunna simma och ha genomfört simprov i djup bassäng.
Då har majoriteten av eleverna haft 45 lektioner med simundervisning. Elever som i olika instanser inte uppnått kraven fångas upp och erbjuds extra lektioner och träning i mindre grupper.
– Vi har nästan 100 procents simkunnighet, de elever som inte lär sig simma, är de som av olika anledningar inte deltar på lektionerna, berättar Jan.
Nytt för i år är ”Gilla vatten”, ett projekt som går ut på att hjälpa barn i årskurs 3-5 att känna sig trygga i vattenmiljön.
– Vi har fått bra respons, till nästa år har vi kommit igång ännu mer. Vi riktar oss till de som är rädda för vatten, eller tillexempel nykommande som aldrig lärt sig simma.