Ett tvågradigt stålgrått bitande k-k-k-kallt vintervatten väntar på nästa frivillig nere i den uppsågade isvaken.
Det är Rasmus tur. Eller otur.
Med ett hjärtskärande Carusio-vrål landar han - iförd bomullskläder och med livlina runt överkroppen - i det "otroligt, fruktansvärt kalla vattnet".
Med isdubbarnas hjälp hackar sig Rasmus Olofsson snabbt upp ur vattnet, vaken - och frustande som en skadeskjuten säl klafsar han iväg 70 meter mot den varma bastun i Munksunds simhall.
- Det är bra med insikt om vad som händer ifall det osannolika skulle inträffa, säger Irja Wallmark, fröken för klass 9E från Christinaskolan som står samlad ute på isen i Munksund.
Som en av många högstadieklasser i Piteå serveras 9E en grundkurs i isvett.
Iskall övning
- Vad ska man tänka på innan man ger sig ut på isen? Vad gör man om olyckan är framme? undrade badmästare Eva-Lena Espling och gav stoff för faktarutan här intill.
Och hur känns det att landa i en isvak?
Den funderingen fick några frivilliga elever svar på direkt i samband med praktisk övning.
- Jag hade inte klarat mig speciellt lång tid i vattnet. Det var en chock för kroppen, man blev som förlamad, förklarade Jenny Sjöberg, 15, efteråt.
- Utan isdubbar hade jag aldrig själv kunnat ta mig upp ur vaken, konstaterade Rasmus Olofsson, 15.