I byn Kåbdalis, Mellan Moskosel och Jokkmokk, sammanfogades Inlandsbanan 1936. Inlandsbanan sträcker sig 1 288 kilometer från Kristinehamn i söder till Gällivare i norr. Att anlägga banan var slitsamt med långa dagar och tungt arbete. Stationshuset i Moskosel byggdes 1937, men i dag är det rallarmuseum.
– 1993 tror jag det var vi började fundera över det här att köpa det av SJ, och då framför allt Jerry Johansson som var drivande. Han var ordförande då och är det än, berättar Tycko Johansson, engagerad i museets förening.
Museet är fullt av saker, foton och dokument som påminner om en svunnen tid.
– Det har strömmat in grejer från olika håll. I Gävle har de nåt ställe, jag vet inte om det är ett rallarmuseum men det handlar i alla fall om rallarna, och därifrån har vi fått en hel del föremål. Rälsbussförare har också kommit med mycket bilder, säger Tycko.
I dag har museet bara öppet under sommarmånaderna, men en önskan och förhoppning finns att kunna nyttja huset även under vintern.
– Vi hade behövt borra efter värme och tilläggsisolera. Vi har sökt pengar för det från flera håll men tyvärr inte fått igenom något ännu. Som det är i dag används huset bara sommartid. Med annan värmeförsörjning och tilläggsisolering skulle det gå använda även under vintern, säger Tycko.
Även en handikapptoalett finns det ritning på, men allt faller på brist pengar.
– Det är som hela tiden, yngre folk och pengar som saknas, säger han och skrattar.
I museet finns även ett kafé som serverar mat, men i år dröjde det länge innan en entreprenör fanns på plats. Den tidigare entreprenören, som drivit kaféet ett par år, hade fått förhinder.
– Men så var jag förbi Arvidsjaur en dag, och då när jag träffade Hamid som skött restaurangen på flygplatsen. Då tänkte jag "hm, han har väl inget jobb nu efter Nextjets konkurs" så jag frågade om han var intresserad, och han kom förbi och kikade, säger Tycko.
Och så blev det.
Rallarmuseet har 5 000–7 000 besökare per sommar. Tycko minns tillbaka till invigningen 1994, när kungafamiljen kom på besök.
– Ja, det minns jag verkligen. Det var så otroligt mycket folk här utanför, säger han.
Tycko minns även Manne, rallaren som blev Moskosels första stationsmästare.
– Han hade man respekt för. Man vågade sig knappt dit och palla jordgubbar, det kan jag säga. Han kom på oss någon gång, och han ville prata förstånd med oss. Det måste ha varit på 50-talet, när jag var 8–9 år och gjorde min debut som jordgubbspallare.