Vi vill inte ha en systembutik – vi vill ha en ungdomsgård!
Kravet på en stationär fritidsgård ställdes av ett 50-tal inlandsungdomar, såväl killar som tjejer, genom olika plakat i en välorganiserad opolitisk demonstration mitt i korsningen Storgatan/Stationsgatan i centrala Arvidsjaur. Aktionen genomfördes under värsta rusningstid lördagen den 20 september 1969, det vill säga för nu drygt femtio år sedan.
Bakgrunden till ungdomarnas missnöje var att den försöksverksamhet av fritidsgård var på väg att dras in. Med ett kommunalt bidrag på åtta tusen kronor hade en fritidsgård varit verklighet på försök under ett år i den numera rivna Alléskolan (en stor röd byggnad som fanns belägen där kommunalhusets parkering i dag ligger). Men hotet om att försöket bara skulle bli ettårigt ansågs under hösten 1969 som överhängande.
Den allmänna meningen bland både ungdomar och föräldrar var dock att en fritidsgård på orten verkligen behövdes. Även en stor faktautredning om ungdomsverksamheten i Arvidsjaur, gjord av kommunens dåvarande socialassistent Jonny Andersson, fastslog att stort behov fanns av en fritidsgård och att man i stället för att avsluta provverksamheten i stället borde fortsätta och även bredda UG-verksamheten. Dessutom föreslogs att man borde anställa en fast ungdomsledare.
Vid två olika tillfällen valde kommunens styrande med dåvarande kommunalrådet Sten Laestadius att bordlägga ärendet om en fortsättning av ungdomsgårdsverksamheten. Det ryktades till och med om att kommunen helst ville slippa ansvaret för en eventuell framtida permanent ungdomsgård.
Det var också i den vevan som ungdomarna så att säga ”tog saken i egna händer”och på egen hand genomförde sin upplysningskampanj.
Med bland annat dörrknackning, demonstation och annan information såg ungdomarna till att upplysa ortsborna om hur viktig en fritidsgård är för ortens unga och hur illa man tyckte de styrande hanterade ungdomsgårdsfrågan.
Hur gick då ungdomarnas kamp mot dåtidens styrande undrar kanske någon?
Ja, ungdomarna gick tveklöst segrande ur det hela. De folkvalda backade och fritidsgården blev kvar i Alléskolan. En föreståndare i form av Gert Lestander blev också verklighet. När så Medborgarhuset byggdes i början av 70-talet flyttades UG-verksamheten över dit 1972.
Senare välkände lokalpolitikern Karl-Gustav Lindström (S), som då var 25 år, varen av de lite äldre som i slutet av 60-talet engagerade sig för ungdomarna i kampen för en fritidsgård i Arvidsjaur.
– Det roliga i allt det här är att ungdomarna visade att det går att påverka om man ger sig tusan. De fick stor uppmärksamhet i pressen och deras idoga arbete gav också ett positivt resultat, minns numera pensionären Kalle Lindström som i flera år på 70-talet var föreståndare för Medborgarhuset i Arvidsjaur.
Tilläggas kan till slut att även Systembolaget – som ju ungdomarna ställde mot behovet av en fritidsgård – kom 1970 att etableras i Arvidsjaur. Då i lokaler i det så kallade posthuset mitt emot Konsumhallen.