Det var 1949 som Arvidsjaurs motorsällskap bildades vid ett möte på dåvarande Augusta Granbergs café (nuvarande ”Hans på hörnet”). Till den nya klubbens första ordförande valdes då en man vid namn Alexander Lundgren.
Bland de yngre män på orten som under dessa år höll på med speedway kan nämnas Knut Lindgren, Olle Stenlund, Tage Sundström, Lennart Bergsteth, Ove Lindberg och en del andra motorintresserade. Det var också förarna själva, med ovärderlig hjälp av några av ortens lastbilsåkare, som byggde den 380 meter långa speedwaybana som anlades på samma plats som dagens skidskyttestadion finns.
Till en början körde flera av förarna med vanliga trimmade motorcyklar.
En hel del tävlingar anordnades, dit också tillresta förare från andra motorklubbar fanns på startlinjen. Speedwaybanan blev under den korta epoken mellan 1949-1952 en stor publikattraktion och hade som mest drygt 4 000 åskådare i samband med en tävling under en Barnens dag-helg 1951.
Ortens två framgångsrikaste åkare under den korta epoken kom att bli Knut Lindgren (1921-1998) och Olle Stenlund (1930-1993). Båda grejade ett flertal segrar i de tävlingar de deltog i. Då inte bara i speedway utan även i isracing som de flesta av dåtidens lokala åkare ägnade sig åt vintertid, bland annat på en upplogad bana på Arvidsjaurssjön.
Allra mest framgångsrik blev Knut ”Norrskenet” Lindgren som bland många speedwaysegrar till och med besegrade dåvarande storstjärnan Warg-Olle Nygren vid en tävling i Burträsk.
När undertecknad på hösten 1989 intervjuade dessa då lite äldre herrar om deras motorkarriärer så hade de många minnen att berätta om.
Knut Lindgren drömde sig tillbaka:
– Jag minns hur kul vi hade och jag gläds över alla segrar jag lyckades fixa i både speedway och isracing. Men jag minns också tillfällen när det gick åt pipan. Som när jag körde omkull i slutet av ett heat och missade att bli DM-mästare. Liksom den gången när jag fick ett kast och körde in bland åskådarna i en istävling i Finland.
– Som tur var fick dock ingen inblandad någon större skada, berättade ”Norrskenet” Lindgren som kom att tillhöra länstoppen och i slutet på sin karriär värvades över till det då duktiga motorstallet i Skellefteå.
Också Olle Stenlund såg med glädje tillbaka på denna ”fartfyllda” tid i livet då det var metanol som gällde som drivmedel.
– Vi åkte inte bara på hemmaplan utan åkte ofta runt till andra platser och tävlade. Det var en oförglömlig tid, fastslog han glatt.
Trots att många åskådare kom till tävlingarna så var det ekonomiska problem som bidrog till att speedwayepoken endast varade i drygt tre år. En stor anledning var de dyra resekostnader som drabbade motorsällskapet för åkare som kom till Arvidsjaur för tävlingar.
Efter nedläggningen skulle det dröja till 1970-taler innan motorcykelsport på nytt fick fäste i Arvidsjaur. Då när motorintresserade ortsbor kom att bygga Kilverstonebanan en bit utanför samhället.