Två små backar fanns på den tiden – en vid Prästberget och den andra öster om Ringelsjön. Påsklördagen 1905 hölls tävlingar i Prästbergsbacken som då tillät hopplängder på endast 20-25 meter.
På grund av första världskrigets intrång och bristande intresse upplöstes 1915 den lokala skidklubb som i början av förra århundradet hade i uppdrag att sköta om hoppbackarna.
Det skulle sedan dröja över två decennier innan dåvarande lokala klubben Arvidsjaurs AIK tog upp den moderna backhoppningen på sitt program. Nystarten började med att bröderna Gustav och Sigfrid Åhman år 1936 upplät mark vid Lillbergets nordsida och tillsammans med de första entusiastiska hopparna röjde de marken och började bygga hoppbacken.
Numera avlidna bröderna John, Harry och Thure Nordberg nämns bland pådrivarna som fick backhoppningen att få fotfäste bland ortens unga pojkar.
1936 anordnades den första riktiga backtävlingen då en norsk trupp med då välkände hopparen Tryggve Engan i spetsen kom på besök till Lillbergets hoppbacke. En backe som 1938 byggdes om så att stupet flyttades fram och underbacken byggdes på.
– Det var en mycket minnesvärd och rolig tid. Faktum är att både på 1940-talet och 1950-talet anordnades det stora tävlingar med rikskända hoppare och med ibland tusentals åskådare, mindes Nordberg när undertecknad på tidigt 90-tal intervjuade honom runt ortens backhoppningsepok.
Thure Nordberg (1920-2010), som även själv tävlade en hel del, klargjorde då vidare att under krigsåren på 40-talet kom flera norska ungdomar till Arvidsjaur och av dem fanns vissa som hade stor andel i att backhoppning blev så populärt.
– Speciellt en vid namn Glettved Jensen måste nämnas, han var både hoppare och ledare och under många år en stor eldsjäl, berättade Nordberg som vad gällde ortens unga utövare nämnde hoppare som Umberto Ökvist, Folke Svensson, Karl-Erik Karlsson, Knut Granberg, Henry Norén, Ove Granberg samt sist men inte minst bröderna Gustav och Karl-Ivan Holmgren.
Just Karl-Ivan Holmgren, nu 90 år och sedan länge bosatt i Hortlax utanför Piteå, kom att bli den av Arvidsjaurs hoppare som fick de särklassigt största framgångarna. Bland många segrar tog Karl-Ivan bland annat tre individuella DM-tecken, det första som 17-åring 1948. Hans främsta merit var ändå det JSM-brons han erövrade 1950 i Charlottenberg (Värmland) i kamp med hela landets dåvarande unga elithoppare.
Karl-Ivan Holmgren blev efter det till och med uttagen till ett läger i Vålådalen för ”morgondagens hoppare” tilltänkta för att kämpa om en plats i OS-laget 1952.
– Det är ett trevligt minne. Men det var inte lätt för mig som var van vid en jätteliten backe utan elbelysning. Jag hade absolut inte de träningsmöjligheter på hemmaplan som var nödvändigt för det riktigt stora sammanhangen, berättade Holmberg när undertecknad för några år sedan intervjuade honom runt hans backhopparkarriär. En karriär som liksom för många andra lokala hoppare kom att avslutas runt mitten av 1950-talet då slalomsporten börjat bli en stor konkurrent om ortens idrottsungdomar.
Trots att det mesta tycks ha gott i dur under här beskrivna backhopparepok finns ändå ett tragiskt minne. Det var när den 19-årige hemmahopparen Kurt Sundkvist 1948 under träning föll så olyckligt att han slog huvudet i den isiga backen och omkom.