Att förmedla, att höras. Få uttrycka och skapa diskussion.
Eller bara skriva.
Jag brukar inte vara dålig på att uttrycka min glädje till någon som gett mig chans att utvecklas som människa. Det ska jag inte vara den här gången heller.
Tack fina M för allt du gett mig, feedback i mot- och medgångstexter, livet och allt däremellan.
Det var här jag lärde mig skriva. Tror jag i alla fall.
Kanske aldrig lär sig det förresten, men utvecklas det har jag gjort.
Det har till och med en perfektionist i prestationssammanhang som jag sett, känt och fått höra.
Det är inte här jag slutar skriva. Inte alls.
Men det måste få samlas tankar, måste få gå mer än veckor mellan. Ju mindre måsten, desto mer kvalitativa texter. That's a fact och det enda jag kan stå för är kvalitet.
Hur jag än vinklar och värderar saker jag gjort i livet så är skrivandet något som gett mig en tid för reflektion och självinsikt. Jag har fått vända upp och ner på mig själv och mina tankar många gånger. Ibland med vin, oftast utan.
Ofta med höga halter mjölksyra, sällan utan.
Till er som följt, uppskattat och kommenterat mina texter på ett eller annat sätt bugar jag mig för.
Ni som gjort att detta blev en del av mig i fem viktiga år.
Med hopp om fortsatt fina tider i vad än som väntar.