Det här med rätt människor runt mig. Något som alltid värdesatts. Mer och mer med åren faktiskt. Åren som gjorde mig äldre, någon kallade mig häromdagen vis.
Det var på något sätt, stort.
När mycket tycks oklart, de som då går in och hjälper en få rätsida. De personerna som gör en stöttning likt en jag vill göra för någon annan, där framåt i tiden. I en framtid som någon gång kommer. När tiden inte präglas av att göra sig själv till det bästa fysiska som möjligt tänkas kan.
Om än jag vet att jag samlat ihop till det nu. Förtjänat det nu. Blir jag ändå ibland stillastående, stum av andras välvilja, andras tro på en kapacitet. Min kapacitet.
Det är på många sätt rörande.
Den regniga vårdag kommer, då jag inte sitter framför Giro d`Italia och funderar på hur långt jag skulle räcka till.
Den tiden är inte nu och det faktum att jag spekulerar är ett tecken på att jag är långt ifrån klar.
Men när dagen kommer, när jag är nöjd med lagom. Då ska jag stötta någon likt jag blivit stöttad själv. Någon som gillar bra kaffe, massage och träning. Brinner, tänker, vill, kan och gör.
Samtidigt som pennan fått vara kall en tid, så stannar inte allt annat av. Inget går någonsin på halvfart för mig, jag tror inte på sånt.
Det kan väl både ses som en svaghet och styrka. Vem sa att det måste vara bara en av dem?
Jag är inte först att erkänna att det finns ett behov av sympati och empati hos människan. Vi kan inte gå igenom livet ensam, vi är sociala varelser.
Det sociala är en viktig pusselbit i ett kvalitetsfyllt liv. Bejaka alltid det, oavsett vad. Att sedan vissa verkar vilja bekräfta vad som aldrig blev, det är en historia som hör hemma någon annanstans.
Sommar ja, den årstiden som för minnena tillbaka till myrar, god mat och adekvat energiförbrukning. Något liknande ser jag fram emot i år. Men Sverige byts mot ett större land, myrar mot högre berg och mygg mot längre horisonter. Där på fortfarande orörda stigar och långa vägar någonstans i norra USA ska jag slipa på det stenblock som aldrig blir riktigt klart, men hela tiden tydligare.
Jag vet inte vad resan kommer att bjuda på, men jag räknar kallt med stora intryck. Samtidigt ska jag umgås med de jag älskar.
Det är 2014.
Innan och efter allt började.