Gömställen
Korv kallades en gång i tiden för bjuga eller morbjuga, som betydde något i stil med krokigt fett. Fjälster, det vill säga korvskinnet, som kunde vara både tarmar och matstrupar, hette på fornsvenska fialster, vilket var detsamma som gömställe. Dessa krokiga, feta gömmor saltades hejdlöst eftersom rökning var en okänd konserveringsmetod till långt in på 1500-talet. Bättre korvar gick till herrskapsfolk eller försäljning. Tjänstefolk och beväringar fick nöja sig med korvar tillverkade på i huvudsak senor.Hård kryddning
Dåtida korvtillverkare såg sin chans att avyttra de värsta korvarna med hjälp av hård kryddning. Ingefära, peppar och allt vad man kunde uppbringa blandades ner i smeten. Inte i första hand för att åstadkomma en god smak, utan snarare för att maskera de långt ifrån smakliga köttrester man använt. Och precis som fallet är i dag slog marknaden bakut när man misstänkte fusk med råvarorna. Kryddad korv skapade misstankar och följaktligen var en okryddad korv det finaste man kunde bjuda. Det finns för övrigt teorier att denna motvilja mot kryddor ligger till grund för svensk husmanskost minst sagt måttfulla smaksättning.Snabba korvgrytor
Ett av de vanligaste kraven på vardagsmat är kort tillagningstid. Maten får gärna vara god, lite festlig men framför allt snabblagad. En korvgryta uppfyller med lätthet alla tre kraven. Här bjuder vi på två varianter, båda superenkla att laga och smakrika att äta.I den första utgår vi från kryddiga korvsorter som delas i bitar. Tillsätt färdig tomatsås av den typ som brukar kallas pastasås, och vänd ner grönsaker efter smak. Den andra innehåller mer grönsaker och även pasta. Gemensamt för båda är kort tillagningstid i kombination med mycket smak.
Säger man isterband tänker de flesta på stuvad potatis och inlagda rödbetor. Gott, ja visst, men de goda isterbanden kan även bjudas med andra tillbehör. Prova att ugnsrosta rotsaker smaksatta med honung, ett tillbehör som kan serveras till snart sagt vad som helst. Isterbandets rökta smak i kombination med rotsakernas sötma möter en tredje smak i dressingen som bjuds till. Crème fraiche, gärna av lätt sort, blandas med skånsk senap. Den skånska senapen innehåller inte ättika, vilket gör att smaken blir mild och tilltalande.
Från svunna tiders stadshotell hämtar vi till sist ett recept på lunchlåda. Wienerkorv, eller vanlig varmkorv, stekt potatis och lök samt stekt ägg och riven pepparrot blir, för den som kan sin läxa, en klassisk Enköpingslåda. Förr var lådor, ofta kopplade till hantverkaryrken eller olika städer, vanliga på bättre lunchrestauranger.
dan.strandqvist@ttspektra.se