Vindkraftverk som snurrar vintertid kan slunga iväg stora isstycken som bildats på vingarna. Risken för iskast gör att det ställs krav på var vindkraftverk kan placeras, utifrån bland annat bebyggelse och närheten till vägar. I Ersträsk, cirka fem mil norr om Piteå, har ett antal vindkraftsfundament gjutits.
Två av fundamenten står för nära vägen anser Åke Gustavsson, boende i Mandträsk och med i Föreningen för svenskt landskapsskydd. De aktuella fundamenten står 242 respektive 248 meter från vägkanten, avstånd som Åke Gustavsson, mätt upp med en avståndsmätare.
På ett av de två aktuella fundamenten står ett vindkraftverk byggts och på det andra håller ett på att färdigställas. Till vintern ska de vara igång.
Åke Gustavsson, boende i Mandträsk, färdas ofta längs vägen förbi vindkraftverken. Detsamma gör skoltaxin.
– Jag är rädd för den iskastning som kan ske på vintern från vingarna. Isblock och istappar kan kastas långt och om det blåser i riktning mot vägen finns det risk för att is kan landa på vägen eller på passerande fordon.
Trafikverket, som äger Kolervägen, använder en beräkningsmodell vid uträknandet av iskast från vindkraftverk. d=(D+H) x 1,5 där d står för riskavstånd, D står för rotordiameter och H står för navhöjd.
Jonas Holmbom som inspekterar bygget av vindkrafttornen, säger att 26 vindkraftverk ska byggas i Ersträsk och att verken är 137 meter höga och har en rotordiameter på 103 meter. Navhöjden är han osäker på men navet till själva snurran sitter så gott som i toppen. Sätter man in siffrorna i beräkningsmodellen skulle riskavståndet bli cirka 350 meter, alltså 100 meter för kort, om avståndet från verket till vägen stämmer.
– Det känns väldigt otryggt. Skolskjutsen passerar ju här varje dag och jag vill inte tänka på vad som skulle hända om ett isblock landade på den, säger Åke Gustavsson.
Han menar att vindkraftsbolaget kan gå byborna till mötes och hänvisar till en vindkraftpark utanför Ramsele där Statkraft SCA vind valde att bekosta omdragningen av en väg sedan det visat sig att vindkraftverken låg för nära.
Åke Gustavsson är medlem i föreningen Svenskt Landskapsskydd. Tillsammans med andra kämpar han mot vindkraften som han förutom risken för iskast, anser förstör naturen, både ovan och under jord.
– Jag har passerat 60 och är orolig för vad vindkraften gör med naturen och med livet under jorden, insekter och mikroorganismer, säger han och pekar ut över de stora diken som grävts och de högar med uppgrävd asfalt, sten och jord som ligger utefter vägen.