Som barn Äkte Anna Lundgren med sin mamma till biblioteket i Hortlax. DÀr tillbringade hon timme efter timme med att titta pÄ bilder och lÀsa berÀttelser.
KĂ€rleken till böcker finns kvar och pĂ„ bibliotek runt om i landet börjar hennes egen barnbok âMelker pyntar sigâ Ă„terfinnas vid bokstaven L.
Anna Ă€r uppvuxen i Bergsviken, men flyttade frĂ„n PiteĂ„ som 19-Ă„ring för att studera kommunikationsvetenskap. Numera har jobb och kĂ€rlek tagit henne lĂ„ngt söderut â nĂ€rmare bestĂ€mt till Malmö.
ââMen jag har mina förĂ€ldrar, slĂ€ktingar och mĂ„nga vĂ€nner kvar. NĂ€r jag sĂ€ger âhemmaâ sĂ„ menar jag PiteĂ„, sĂ€ger Anna.
För nÄgra veckor sedan slÀpptes hennes första barnbok, en berÀttelse om Melker. Han Àter fil och flingor till frukost, gÄr pÄ förskolan och kommer hem till sina förÀldrar. Melker gillar att pyssla och klÀ ut sig och en dag nÀr klÀderna som hans ena mamma har valt ut kÀnns alldeles för trÄkiga letar han rÀtt pÄ en klÀnning istÀllet. Den pyntar han med glittriga julgranskulor.
ââBoken handlar om att man ska fĂ„ vara den man Ă€r. Jag tycker att det behövs fler mjuka killar i böcker och jag vill bidra till att bredda bilden av hur pojkar kan vara. Melker Ă€r en pysslig och omtĂ€nksam kille.
Att skriva en genusmedveten bok var sjÀlvklart för Anna.
ââJag ville visa en vardag som pĂ„ ett sĂ€tt Ă€r annorlunda och pĂ„ ett sĂ€tt inte alls. Melker Ă€r som vilket barn som helst och att han har tvĂ„ mammor Ă€r inget jag lyfter fram i texten, det finns bara med som en bakgrund. Anledningen till det Ă€r att jag vill visa upp olika slags familjer.
Men det Àr inte enbart bokbebisen som Àr ny för Anna. Bara tvÄ dagar innan den slÀpptes blev hon ocksÄ mamma för första gÄngen.
ââJag hoppas att vi lyckas uppfostra en mjukiskille. Theodore fĂ„r sjĂ€lvklart bli den han vill, men nĂ„gonstans tycker jag det Ă€r dags att radera ut machokulturen, det Ă€r sjĂ€lvklart bĂ„de för mig och min sambo.
Just nu Àr Anna förÀldraledig, men i vanliga fall jobbar hon heltid i reklambranschen. Trots det hinner hon ÀndÄ skriva pÄ nÄgot projekt nÀstan varje dag.
ââJag har sĂ„ mycket fantasi, det bara spinner i huvudet och jag mĂ„ste fĂ„ utlopp för min kreativitet. En fördel med att skriva Ă€r att jag kan göra det vart jag vill, jag kan anteckna i mobilen pĂ„ bussen eller skriva ner nĂ„gra rader precis innan jag ska somna. Att skriva Ă€r min största passion, sĂ„ jag tar mig tid â Ă€ven nu under förĂ€ldraledigheten. I perioder kliver jag upp klockan fem för att hinna skriva innan de andra vaknar.
Boken om Melker var till en början ett pausprojekt.
ââJag jobbade med en roman, men hade kört fast och skrivandet var inte sĂ„ roligt. DĂ€rför bestĂ€mde jag mig för att lĂ€gga den Ă„t sedan och ta tag i en barnboksidĂ© istĂ€llet.
NÀr texten om Melker och hans vÀrld var klar testade Anna att skissa pÄ bilder, men kom fram till att boken skulle bli bÀttre av ett samarbete.
ââJag sökte efter illustratörer med stilar jag gillade pĂ„ Instagram och hittade Maya Jönsson. Jag mejlade och frĂ„gade helt enkelt om hon hade lust att göra en barnbok med mig. Det hade hon. Jag gillar att bilderna Ă€r fĂ€rgglada och vardagsnĂ€ra.
Melker-boken blev antagen av ett förlag och kontrakt pÄ ytterligare en barnbok Àr redan skrivet.
Men pausprojektet hade ocksÄ önskad effekt.
Vuxenromanen Àr nu fÀrdigskriven.
ââMen den fĂ„r vila ett tag innan jag gĂ„r tillbaka och jobbar vidare med den. Det skulle kĂ€nnas jĂ€ttekul om mitt skrivande gĂ„r hem och om det kan bli nĂ„got mer Ă€n en hobby.