Det är sen eftermiddag när tonen förändras i rättssalen. Under dryga fyra timmar har förhör med det manliga vittnet, som även är målsägare under rättegången, spelats upp för Luleå tingsrätt.
Det är kammaråklagare Jonas Fjellström som pekas ut.
Efter att vittnet hotat att ta sitt liv om han tvingas närvara fler dagar genomförs ett möte med honom där förutsättningarna framförs. Om han inte infinner sig, kommer han att hämtas till förhandlingen.
– Han kom in i rummet och sa, "Varför sa du så? Varför ändrade du dig?". Han ville skrämma mig, säger vittnet och fortsätter:
– Det är staten som hotar mig. Var ska jag ta vägen?
Han säger sedan att han är rädd att svara på frågor när han blir hotad av "självaste polisen".
Jonas Fjellström medger att ett samtal hölls och att han då klargjorde för vad som gällde. Att vittnet var skyldig att inställa sig – antingen frivilligt eller med polishämtning.
Vittnet har då inför Luleå tingsrätt hotat med att ta sitt eget liv om han tvingas närvara vid fler tillfällen.
– Jag klargjorde för honom, i mycket tydliga ordalag, att det inte är frivilligt att inställa sig. Jag klargjorde också att uttalanden av den typen inte hör hemma i en rättssal, att de kan straffas som en rättegångsförseelse, säger Jonas Fjellström efter att den sjättedagen av mordrättegången avslutats.
När det gäller vittnets påståenden om hot och hot om våld, säger han:
– Det stämmer inte. Men det är naturligtvis aldrig roligt att höra, säger Jonas Fjellström.
Han konstaterar också att han givetvis inte har anklagat vittnet som påstås.
– Antingen talar han inte sanning, men mest troligt blandar han ihop det med vad som sades i rättssalen. Där har jag ifrågasatt honom. Det ingår i mitt arbete.
Uppspelningen av förhören med vittnet blir en lång rad av frågor med i princip samma svar, "jag minns inte".
När Fjellströms kollega, Kristin Andersson, genomför det kompletterande förhöret med mannen, har ingenting förändrats.
Svaren blir antingen "jag minns inte" eller "jag kommer inte ihåg".
Han säger avslutningsvis:
– Jag har berättat det jag har att berätta.
Jonas Fjellström:
– Antingen är det så att han är djup traumatiserad av den här händelsen. Eller också är det, som han antyder i några förhör, att han är rädd och därför inte vill komma ihåg så mycket.