"Vilka fjuttiga frågeställningar det var"

Den 29 maj 1971 kunde man, i Piteå-Tidningen läsa om Sveriges "yngsta och snyggaste präst". Då prästvigdes Lisa Tegby, 21 år. I dag är hon fortfarande verksam som präst och arbetar som kyrkoherde i Ålidshems församling i Umeå.
- Jag var en ung tjej, inte så olika andra unga tjejer, och bilden av kvinnliga präster var då en medelålders kvinna. Av de första tre kvinnorna som prästvigdes var två i 50-årsåldern och en i 30-årsåldern. Min prästklänning var kortkort för det var modet då, minns Lisa Tegby och skrattar.
Efter prästvigningen hamnade hon i Ålidhems församling i Umeå. En församling med många ungdomar och unga vuxna. I dag är Lisa Tegby kyrkoherde i samma församling, men hon har även arbetat som studentpräst på universitetet i Umeå under en period. Tegby är även kontraktsprost i Umeå kontrakt.
- När jag prästvigdes som 21-åring var jag ovanlig. I dag är 35 procent av alla präster kvinnor och jag är inte så ovanlig längre. Det har hänt mycket men mycket återstår också, säger hon.
Tolka budskapet
Lisa Tegby deltar i Luleå stifts jubileumshelg och tycker det är viktigt att kyrkan markerar vilket stort och viktigt beslut kyrkomötet tog 1958.
- Det handlar inte bara om kvinnliga präster utan om hur vi tolkar Bibeln. Det är viktigt att vi tolkar budskapet utifrån varje tid. Vi måste lyfta blicken och se vad som är det viktiga med evangeliet.
När hon läser gamla debatter om prästvigning av kvinnor tycker hon att frågeställningarna är fjuttiga och att debattörerna fastnar i små detaljer.
- Om 50 år så kommer vi att tänka likadant om de frågor vi pratar om i dag, säger Lisa Tegby.
Aldrig farit illa
1997 fick Sverige sin första kvinnliga biskop. Christina Odenberg valdes då till biskop av Lunds stift. I dag är hon biskop emerita, det vill säga att hon gått i pension. Hon deltar dock i helgens jubileum i Luleå.
- Jag har personligen aldrig farit illa, säger hon om det motstånd många kvinnliga präster mött under sin tjänstgöring.
Christina Odenberg har varit präst i 41 år. Medan hon studerade hade hon ett nära samarbete med Margit Sahlin, Sveriges första kvinnliga präst.
- Det gav mig all bakgrundhistoria, och gjorde mig säker i min position. Det är kanske därför ingen vågat hoppa på mig och jag har aldrig blivit illa bemött.
Fest
Christina Odenberg har mött kvinnoprästmotståndare i offentliga diskussioner och samtal. Hon blev en gång skickad att ta emot en petition en grupp teologer skrivit och när hon anlände markerade de deras ståndpunkt när det gällde kvinnliga präster.
- De började sjunga psalmen "Vår Gud är oss en väldig borg, han är vår sköld och värja. Han hjälper oss ur nöd och sorg och allt som vill oss snärja. Nu mörkrets furste vred han vill oss trampa ned" men jag har aldrig tvivlat på min personliga kallelse, kyrkans kallelse eller kyrkans sändning, säger hon.
Hon berättar dock om kvinnliga studiekamrater som for mer illa.
- De som kom direkt från gymnasiet blev osäkra på sin egen kallelse och det var fruktansvärt att inte bli tagna på allvar som präster för att de var kvinnor.
Christina Odenberg har firat 50-årsjubileet av kyrkomötets beslut på olika platser i Sverige hela den gångna veckan.
- Det är en jättefin fest och en glädje över det som nu är, säger hon.