Tanken är att två i det så kallade grillgänget från brottsplatsen ska höras när dag nio i mordrättegången ska starta. Då kontaktas åklagarna av en nära vän till den mördades kvinnan.
Telefonsamtalet leder i förlängningen till omkastning i programmet och ett förhör där den misstänkte mördaren placeras på platsen för dådet.
– Han har lämnat en fullödig version av vad han menar har hänt och inte har hänt. Det är naturligtvis en framgång med bakgrund av att vissa personer, som har gjort centrala iakttagelser, inte velat uttala sig över huvudtaget, säger Jonas Fjellström.
Det manliga vittnet, som hörs på länk (se annan artikel), håller en kopp kaffe framför sig och tittar intensivt ner i bordet framför sig när förhöret inleds. Han ges först möjlighet att berätta om hans relation till den mördade kvinnan.
– Hon var min barndomsvän. Vi gick på samma gymnasium och umgicks nästan varje dag. Vi var som bror och syster. Det här känns hemskt. Det är som en mardröm som inte tar slut.
Den där julidagen för ett halvår sedan ska avslutas på en krog i Luleå, berättar han. Det är ambitionen i varje fall.
Under dagen umgås de på varsitt håll. Han hos några vänner där de dricker och umgås.
Hon hos en bekant, där hon får hjälp med håret inför kvällen.
– Vi skulle gå ut och festa, träffa vänner och så. Det var en vanlig fredag, inget speciellt...
De möts utanför porten där 25-åringens bekanta bor, berättar vittnet. Då har han inte en aning om någon konflikt eller varför de hämtas upp med volvon.
På fråga från åklagaren, vilka som var med i bilen, blir svaret:
– De som sitter häktade.
Lite senare konstaterar han att det rör sig om tre av de misstänkta.
I passagerarsätet fram, den 19-årige Hells Angelsanhängaren. I baksätet, den misstänkte mördaren, vid sidan av det kvinnliga offret och han själv.
Bakom ratten finns den 33-årige chauffören.
När kammaråklagare Jonas Fjellström ber honom ge en beskrivning av mannen i baksätet, säger han:
– Det var en mörkhyad person. Det är en person som var mörkare än mig, och längre än mig.
Kan du säga något om hans kroppsbyggnad?
– Han var smal.
Han förklarar sedan att han träffat mannen i baksätet tillsammans med det kvinnliga offret vid flera tillfällen.
Vem kliver ut först?
– Han i baksätet.
Har han med sig något?
– Nej, jag har inte sett något. En stund senare, då såg jag en pistol.
Vem höll i den?
– Det var han i baksätet.
Samtidigt som den 25-åriga kvinnan, mannen i baksätet och nyckelvittnet högljutt tjafsar med varandra, promenerar han själv över den grusbeklädda planen mot grillgänget. En av dem är han bekant med.
Men något samtal hinner aldrig starta innan tunga smällar från ett handeldvapen skakar platsen.
När Jonas Fjellström tar ordet igen vill han veta om vittnet skulle känna igen den person som färdades i baksätet på bilen.
Svaret blir "ja".
Nästa fråga som åklagaren vill att han besvarar är om han vill peka ut honom i rättssalen.
Åklagaren gör ett tillägg innan mannen hinner svara:
– Vill du inte så respekterar jag det.
– Då vill jag inte det.
Efter förhandlingen förklarar åklagaren varför han inte kräver att vittnet ska peka ut mannen i rättssalen.
– Jag tolkade att han är rädd, och jag har stor respekt för det och valde därför att inte göra det. Jag ville inte sätta honom i en situation där han antingen måste begå mened eller utsätta sig själv för fara.