Tolstoy blommar som aldrig förr
Konsert: Invigningskonsert Swedish Jazz Celebration 2007Medverkande: Viktoria Tolstoy kvartett, NBB, Tim Hagans med fleraPlats: Kulturens Hus, LuleåLängd: 1 timma 15 minuterPublik: Cirka 700E konsert
We’re gonna play our hearts out tonight. Orden kommer från Tim Hagans som leder Ungdomsstorbandet AYO och Norrbotten Big Band igenom första akt. Och jag håller med till fullo; Tim Hagans arrangemang är något utöver det vanliga i storbandssammanhang. Med sina ständiga flirtar åt andra genrer skapar han variation och luft i musiken.
Sist jag såg Viktoria Tolstoy live hade hon släppt sin första platta, och kuskade runt i landet som publikdragare till lokala storband. Sedan dess har bland annat milstolpen "White Russian" (med EST släppts, och hon inleder stort med "Strolling" från senaste skivan Pictures of Me.
Det är en organisk sammansättning musiker som genom sina respektive instrument ger sitt till stundens kontrapunkt. Det är en konst att hela tiden kunna hålla sig på rätt sida pretto-stängslet, och de här musikerna vet vad de sysslar med. Jacob Karlzons pianosolon flyter som porlande bäckar, och basisten Hans Andersson gör en själfull insats i "Two Sails".
Från "White Russian" bjuds vi på en acid jazz/drum ‘n bass-doftande version av "Venus and mars" där trummisen Rasmus Kihlberg visar på härligt driv och energi som inte går att ta miste på. Men faktum är att det i rummet bullrar lite väl mycket för att pianot och sången ska gå fram. Här hade jag önskat några väl placerade dämpmattor och sänkt tak!
Det intressanta med Viktoria Tolstoy är att hon lämnar få människor oberörda - antingen diggar man, eller så fixar man henne inte. Jag tror en del av hemligheten ligger i att hon sjunger det som måste sjungas, och inte efter en skolning i klassisk bemärkelse. Där andra studerat sig till tråkig perfektion har Viktoria stöts och blötts på fältet, och blommar som aldrig förr. Ömsom är hon en vulkan av toner och infall, ömsom varsamt betraktande i sina tolkningar. Det är en tillgång att få lyssna på en musiker som bevisligen ÄR musik, inte gör.
Det gör ont i hjärtat att av presstekniska skäl behöva lämna en konsert av denna kaliber. Men jag behåller minnet av ett fenomenalt framförande av "South", som här gästas av Håkan Broström på sopransax. I’m in heaven!
Så jobbar vi med nyheter