The Sounds skänkte stjärnglans åt invigningen
Konsert: The Sounds, Ida Maria och The Baboon ShowPlats: Kulturens hus, LuleåLängd: The Sounds 60 minuter, övriga 30Publik: Ett tusental personer i huset. Cirka 400 på Sounds-konserten. Ung och energisk.E KONSERT
Undertecknads stora behållning var tre fräcka rocktjejer.
The Baboon show upptäckte jag redan på demostadiet för några år sedan. Tanken var att de skulle spela på Face Front i Piteå, men planerna ändrades. Sedan dess har det blivit två plattor med den charmiga kvartetten som blandar pop, rock och punk på ett klatchigt, oemotståndligt sätt. Man kommer helt enkelt inte undan denna taggtrådsförsedda gräddbakelse till liveakt. Häftiga allsångsdängan "Under your trousers" får livepremiär medan snöflingorna dansar utanför skrytbyggets panoramafönster. Den släpps för övrigt på singel inom kort och världen är mer orättvis än vanligt om den inte blir en hit. Allt som glimmar är visserligen inte guld, men hos The Baboon show finns några riktigt fina hookar och tillräckligt starkt scenuttryck för ett större genombrott. Frontfiguren Cecilia Boström med sin farliga röst och smått hysteriska utspel är en upplevelse i sig.
Uppsala-baserade norskan (Ane Brun-varning, någon?) Ida Maria har listats av DN som ett av de stora rockhoppen inför 2007. Alla ideer om norrmännen som ett skönt folk med stort hjärta besannas med råge. Hon har en rätt läcker hes röst, en rad härliga poser och ett tilltalande mellansnack, men personligheten och performern Ida Maria känns åtminstone den här kvällen större än den gitarrpop hon ger oss. Det kanske löser sig. På de demolåtar som ligger ute på myspace finns en del av de nödvändiga nyanser som inte riktigt kommer fram under den här halvtimmen, men visst, käckheter som "Louie" och "Better when you’re naked" är svåra att inte smittas av. Senare i år släpps hennes debutskiva, producerad av Håkan Hellströms sidekick Timo Räisänen och kanske kommer genombrottet då. Publiken älskar henne redan, eller rättare sagt, publiken tycks älska rätt mycket den här kvällen.
Jag kan inte tänka mig en mycket bättre svensk invigninsakt än The Sounds, som faktiskt gör turnepremiär för en omfattande Europasväng denna kväll.
Det känns förstås riktigt surt att man inte berett plats åt alla invigningsgäster på konserten. Att karismatiska Maja Ivarsson tillägnar "Rock ’n’ roll", ett av kvällens bästa nummer till "alla som inte kom in" är förmodligen en klen tröst.
Det band vi möter är larmigare och tuffare än jag minns dem från Skellefteåkonserten kring genombrottet. Även om en nysnaggad (och fortfarande drogfri får vi hoppas) Maja Ivarsson är den självklara stjärnan känns det mer som ett grupparbete den här gången. The Sounds rockar, framkallar klubbkänsla och får ett mycket varmt mottagande av Luleåpubliken. Bäst är en stökig "Seven days a week" och "Painted by numbers" med sin fina melodi och vulgo-höga faktor av tidigt 80-tal. Med tanke på att bandet bara har släppt två fullängdare är det förvånansvärt lite som känns som utfyllnad i det timmeslånga setet.
Då kan man lätt ha överseende med att "Hit me" förlorar sitt rätta "stomp" på grund av ett för högt tempo, att Maja Ivarssons sång inte är klockren rakt igenom och att konserten trampar vatten för en kort stund någonstans i mitten. Mot slutet tar det sig igen med en syntmättad cover på Yazoos "Goodbye 70’s" och finalnumren "Song with a mission" och, förstås, "Living in America".
Lilla salen i Kulturens hus känns, så här långt, som Norrbottens mest gjutna lokal för intima inomhuskonserter med lite större rockakter. Grattis Luleå!
Så jobbar vi med nyheter