Våffeläskaren Selda beställde en våffelrobot av pappa Jens Lindberg.
Det gick inte att ta miste på var någonstans i Teknikens hus som våffelroboten arbetade, det var bara att följa doften och alla våffeläskade barns glädjande tjut. Men vi tar det från början.
2003 fick Jens Lindberg tipset att det låg tre trasiga robotar i en container utanför en arbetsplats i Luleå.
– Jag frågade om jag fick köpa robotarna och fick till svar att jag skulle lämna ett bud, jag köpte alla tre och det kostade en smörgårdstårta, säger han.
Under flera år fanns robotarna i familjens garage, ända till dottern Selda frågade sin pappa varför de bara låg och skrotade i en hög. Jens frågade dottern vad han skulle göra med robotarna och hon svarade en våffelrobot.
– Hon älskar våfflor så svaret var inte så förvånande. Det tog några år att bygga "Robban" som roboten heter men nu är det klar och väl fungerande.
Under lördagen, mellan 10:00– 14:00, visades Robban upp på Teknikens hus och kön var stundtals mycket lång.
Selda hjälpte sin mamma att göra våffelsmet men visst hann hon med att äta en och annan våffla också.
– Favoriten är sirap, guldströssel och sprutgrädde, säger hon.
Robban gör det mesta, öppnar våffeljärnet, hämtar en slev och fördelar smeten. Väntar tålmodigt att våfflan gräddas innan Robban plockar upp våfflan och lägger den på ett fat.
Nu har Jens Lindberg har flera ideer.
– Jag vill bygga en farkost som kan bära min egen vikt, det är drömmen.
Tove, 8 år mumsade i sig sin våffla på några få sekunder.
Syskonen Lisa och Vilma Juvani fick var sin våffla. Mamma Jenny blev utan.
Eldar Keding fick till slut sin våffla.