Polisens lokalområdeschef i Luleå, Patrik Hellberg, tycker att det som hänt är beklagligt. Han vill inte kommentera hur självmordsförsöket har kunnat ske, dels av hänsyn till mannens anhöriga men även på grund av förundersökningssekretessen och för att inte inspirera andra frihetsberövade med självmordstankar.
Men han kan berätta vilka insatser som gjordes för att rädda mannens liv innan ambulansen anlände och sjukvården tog över.
– Vi fann en person som var livlös och vidtog återupplivningsförsök. Personen var inte död då. Vi kopplade in hjärtstartare men den aktiverades aldrig eftersom han hade puls, säger Patrik Hellberg.
Mannen skulle tittas till minst en gång i timmen.
– Den här personen var bedömd att ha så kallad en timmes tillsyn, som glesast, säger Patrik Hellberg.
Det är den längsta tiden en frihetsberövad får vara obevakad och detta tyder på att polisen inte har bedömt honom som självmordsbenägen. Men detaljerna kring vilken riskbedömning som gjorts vill polischefen inte kommentera.
Det finns olika grader i den psykiska riskbedömningen, varav den mest strikta är bevakning i realtid. Andra frihetsberövade kan ses till flera gånger i timmen.
– Om vi bedömer någon som riktigt suicid kan det bedömas att denne ska ha ständig tillsyn eller inte ens kunna sitta i en cell. Vi gör en riskbedömning, men det är en svår bedömning som till stor del baseras på egna uppgifter, säger Patrik Hellberg.
Varför har polisen inte gått ut med information om att mannen avlidit?
– Vi får inte den uppgiften helt enkelt. Eftersom individen inte är hos oss får inte vi den informationen. Det är SU (Särskilda utredningar) som utreder ärendet och vården som ansvarar för vården, säger Patrik Hellberg.
Efter det inträffade gör polisen i Luleå nu en riskbedömning av vad som hänt, så att det inte ska kunna ske igen.