In i det sista hoppades personalen att resultatet skulle bli ett annat. När beslutet kom började en sorgeprocess.
- Vi trodde egentligen aldrig att beslutet skulle komma, säger Ann-Charlotte Andersson, en av de barnmorskor som i dag har sin arbetsplats vid Sunderbyns sjukhus. Vi hade jobbat så mycket för att BB skulle vara kvar. Luften gick ur oss.
Pratade
Personalen i Piteå erbjöds att flytta med till Sunderbyn, men för de flesta var det långt ifrån självklart. Landstinget erbjöd gruppsamtal, utbildning och möjlighet att söka sig till andra avdelningar i Piteå.- Vi pratade väldigt mycket med varandra, säger Wiweca Gustafsson, också barnmorska. För mig var det självklart att jag ville fortsätta jobba med BB och förlossning.
- Aldrig till Sunderbyn, tänkte jag från början, berättar undersköterskan Gulli Aava. Men så var det en barnsköterska som bestämde sig, och vi andra hakade på.
När beslutet om stängningen kom jobbade 15 barnmorskor vid kliniken i Piteå. När det var dags att flytta började sju barnmorskor och fyra undersköterskor att pendla.
Ångrar inte
I dag är det ingen som ångrar att de valde att följa med flyttlasset.- Rent yrkesmässigt har det blivit en stor utveckling för oss, säger Ann-Charlotte Andersson, och de övriga håller med. Vi får vara med om mer, helt enkelt.
Kritiska förlossningar och komplikationer skickades alltid från Piteå till något sjukhus med andra resurser. I Sunderbyn får personalen utnyttja hela sin kompetens när det uppstår allvarliga lägen. Här ligger operationssalarna vägg i vägg och barnläkaren finns ständigt på plats.
- Vi jobbar alltid mot tiden. Det är en vidunderlig skillnad att alltid ha barnläkaren tillgänglig, säger undersköterskan Linnea Berglund.
Trygghetsfaktor
Personalen från Piteå ser att förlossningsvården har blivit säkrare. Även om man inkluderar resan på åtta mil från kusten.- Det är en oerhörd trygghetsfaktor att ha barnkliniken i närheten, och antalet födslar längs vägen har inte ökat, säger Wiweca Gustafsson.
Däremot uppfattas den närmaste tiden efter förlossningen som mer opersonlig jämfört med i Piteå. Mammorna kan få dela rum med andra och vistelsen på BB ska i normala fall inte vara längre än två dygn, vilket är en del av en allmän omläggning av BB-vården.
- I dagens sjukvård finns det varken plats eller pengar att vårda friska människor, säger Wiweca Gustafsson.
- Men om vi fick bestämma skulle det vara lite mysigare på BB, säger Ann-Charlotte Andersson.
Strålat samman
Fyra olika "kulturer" har strålat samman i flygeln som kallas Barnhuset i Sunderbyn. Personal från BB-avdelningarna i Luleå, Boden, Piteå och Kalix har flyttat in efter nedläggningarna.- Det har gått jättebra, säger Piteborna som var bland de sista som anslöt sig. Vi blev väl mottagna, inte minst av läkarna.
Pendlingen är förstås en minuspost. De som bor åt samma håll försöker samordna sina resor så gott det går. Ett tag hyrde Pitegänget en övernattningslägenhet. Buss går inte att åka. Turerna passar inte med arbetstiderna.
"Jobbig tid"
- Innan flytten sa man att det skulle gå att ordna eftersom landstinget ’äger bussarna’, men det har inte löst sig.Att landstinget skulle ha sparat pengar på att stänga BB tror de inte.
- Piteåkliniken var redan så bantad och kostnadseffektiv och i Sunderbyn har det läckt pengar.
Något som först upplevdes som enbart negativt har vänts till att bli något bra. Personalen får jobba med det de älskar.
- Det har varit en jobbig tid, men som livsupplevelse var det kanske inte så dumt, säger Wiweca Gustafsson. Och det känns tryggt att mitt barnbarn ska födas här.<\c>