De flesta har hört talas om landstingets enorma kostnader för stafettläkare och -sjuksköterskor, men faktum är att kostnaderna för övertid är större.
– Och de orimligt höga kraven på personalen har ju till och med skrämt bort stafettläkare nu, säger Robert Svartholm, ordförande i Norrbottens läkarförening som i höst avslutat en så kallad tvisteförhandling med landstinget om den höga, otillåtna övertiden.
Förhandlingen slutade med att läkarna fick 612 376 kronor i skadestånd då övertiden varit så hög för så många läkare.
– Arbetstidslagen säger max 200 timmars övertid, men läkarna har ett lokalt avtal som möjliggör 300 timmars övertid och ändå är det många som passerat den gränsen med råge, konstaterar Svartholm.
– Övertidsberget beror bland annat på att läkarna tvingas ta på sig för mycket jourer, det är för få läkare, framför allt kvalificerade/specialiserade läkare.
Svartholm tycker att det är rent pinsamt hur arbetsgivaren utnyttjar personal, hur illa man planerar och vilka orimliga krav som ställs:
– Jag har exempel på exempel, underläkare som i sommar jobbat 11.00 till 01.00 – och så börjat om igen klockan sju eller åtta på morgonen. Och en stafettläkare i Kalix som jobbat mer än en vecka i sträck, varje dag, med bara åtta timmars dygnsvila...
– Det här är en arbetsmiljöfråga numera. Det är alldeles för vida ramar och man kan verkligen jobba livet ur sig som läkare i landstinget, säger han.
Och situationen är minst lika illa bland sjuksköterskorna. Vårdförbundet håller just nu på att titta på siffrorna för i år, efter att ha konstaterat att de 2015 var ungefär likadana som året innan.
– Lagen säger max 200 timmars övertid, i särskilda fall ytterligare 150 timmar och så kallad nödfallsövertid – vid naturkatastrofer, krigssituationer, jättestora olyckor och sånt – absolut max 150 timmar till, konstaterar länsordföranden Erica Ohlsson och fortsätter:
– Vi har inte haft några nödfall, ändå har vi medlemmar som gjort 800–900 övertidstimmar ifjol och många ligger runt 450 timmar.
Landstingsrådet Maria Stenberg (S) ser allvarligt på problemet. Hon menar att ambitionen är att anställa fler läkare och sjuksköterskor – och att minska övertiden för ordinarie personal väsentligt – men att det inte är så lätt.
– Vi har framför allt brist på specialistsjuksköterskor och läkare i primärvården, där det ständigt finns 30–35 vakanser, och skulle gärna anställa. Men det finns helt enkelt inte tillräckligt många att anställa, säger hon.
Maria Stenberg berättar också att landstinget tagit tag i problemet på olika sätt och bland annat startat ett projekt med hälsosamma scheman tillsammans med facken, för att inte slita ut den personal man redan har.
– Mycket övertid är aldrig bra. Det optimala är att alla ska jobba exakt den tid som de är anställda för, men än är i vi inte där. Bristen på specialister är till exempel påtaglig.
Landstingsrådet konstaterar att det finns flera ingångar i hur vårdpersonal arbetar och hur övertiden uppstår:
– Vi ser också över hur vi arbetar – vad vi gör, när vi gör det och hur vi gör det – för att se om vi kan förändra något där. Sen finns det olika modeller för arbetstidsförkortning vilket gör att med sänkt normalarbetstid så driver det övertid också, det tittar vi också på.
Läkarnas jourtid är en annan sak som är satt under lupp.