Videon är inte längre tillgänglig
– Industrin ansåg att det var ett problem att det inte gick att skicka gods sjövägen under vintern, så 1971 beslöt Sjöfartsverket att bygga en isbrytare (Atle) som skulle assistera fartyg från Stockholm och norrut.
– Men så kom idén om Stålverk 80 och då byggdes ytterligare två fartyg, Frej,1975 och Ymer 1977, förklarar Frejs befälhavare Mikael Sandström.
Sandström mönstrade på för 13 år sedan. Innan dess var han sjökapten inom handelsjöfarten.
Tidigare låg isbrytarna i Stockholm eftersom de också var marina fartyg, men nu är de civila och sedan 2001 är Luleå bas. Den gångna vintern har Frej assisterat fartyg på finska sidan och på lördag får allmänheten se de giganter som ser till att gods kan skeppas till och från Bottenviken oavsett isläge.
– Folk kanske tror att vi bara ligger passiva här under sommaren men det händer mycket. Vi ser över allt. Vintern sliter på fartyget, säger Mikael Sandström.
Till Svalbard
Nästa vecka går också Frej till varv i Landskrona för översyn och för att förbereda för en expedition till Svalbard i september.
– Allt måste funka. Därför provkör vi allt, säger Mikael Fällgren, teknisk chef på Frej.
Nu firar alltså isbrytarna drygt 40 år och det sker genom öppet hus där folk får kliva ombord. Piteås sjöräddning är på plats liksom lotsbåt och räddningshelikopter från Umeå. Det blir fika, hoppborg för barnen och underhållning med Mona och förstås – The Icebrakers.
Det kostar 250 miljoner kronor varje år att köra de isbrytare som i princip klarar hur tjock is som helst. Det ser de 25 000 hästkrafterna till.
– Det är lite pengar i förhållande vad man får ut av verksamheten, säger Sandström som tror att Frejs livslängd blir ytterligare 15 år.
Därför smids planer på att bygga en ny isbrytare – fartyg som beräknas tas i drift när Luleås nya malmhamn blir klar omkring år 2020.