Den sista januari vinkade Sven-Erik Österberg, 63, adjö efter drygt fem år på landshövdingeposten, och drog söderut för att iklä sig den några nummer större hövdingekostymen i Stockholms län.
Österberg erbjöds uppdraget i Stockholm sedan den redan utnämnde Thomas Bodström, hade gjorde bort sig som styrelseledamot i skandalomsusade pensionsbolaget Allra, hamnat i onåd och fått foten.
I Norrbotten lyftes i vanlig ordning länsrådet Johan Antti, 56, in som vikarie på hövdingeposten – vilket skedde även 2012, i en mellanperiod innan Österberg tog över efter P-O Eriksson.
Sven-Erik Österbergs nuvarande flytt söderut har varit känt sedan i höstas – med verkställighet den första februari – men ändå har regeringen dröjt med tillsättningen av en ny permanent efterträdare.
Den temporära ”nödlösningen” Johan Antti säger sig inte ha någon insyn i den politiska rekryteringsprocessen.
– Jag vet att regeringen jobbar med en specifik kandidat, som erbjudits förordnandet. Men vem denna är eller hur tidsplanen ser ut känner jag inte till, säger Johan Antti.
Trots mångårig erfarenhet som länsråd, som hövdingens högra hand, och med rutin från egna hövdingeinhopp räknar han inte med att rådfrågas om rekryteringen.
– Tillsättningen är helt och hållet en regeringsfråga och för egen del räknar jag med att få information bara någon dag innan beslutet blir offentligt. Det brukar gå till så, säger han.
I jämförelse med övriga län i landet sticker Norrbotten ut på en punkt, tillsammans med Västernorrland: Gubbtätheten har varit total.
Ända sedan Norrbotten blev ett eget län 1810 har 31 manliga kandidater turats om att verka som landshövding. Ingen kvinna har någonsin erbjudits jobbet.
Faktum är att mansdominansen började än tidigare, redan 1638, då Västerbotten blev ett eget län och där Norrbotten ingick. Män, män och idel män har efterträtt varandra, och så har det alltså fortsatt även efter 1810 och fram till dags dato.
– Visst, det vore bra med en kvinnlig landshövding för att bryta mansdominansen.
– Ändå tycker jag inte könstillhörigheten ska vara avgörande i sammanhanget. Det viktigaste är trots allt att personen fungerar som myndighetschef och som en god företrädare för länet. Och är denna person en kvinna blir ingen gladare än jag, säger Johan Antti, tf landshövding och länsråd sedan snart ett decennium.