Den tio dagar långa rättegången om den katastrofala arbetsplatsolyckan vid Nordkalk i november 2011 är slut. Utredningen har tagit tid att slutföra och åklagaren har haft svårt att avgöra vem eller vilka som ska åtalas, inte minst då flera företag och många människor varit inblandade, vilket också får konsekvenser för påföljden.
Kammaråklagare Stig Andersson konstaterade i sitt slutanförande att åtalet var styrkt, att den åtalade före detta platschefen skulle dömas skyldig och företaget att betala den företagsbot på 3,5 miljoner kronor som han talat för.
Men, att det gått så lång tid sedan olyckan innebär också att den åtalade måste få straffrabatt. Om han fälls för grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada bör han dömas till villkorlig dom och dryga böter istället för fängelse, menar åklagaren.
Straffvärdet ligger på 18-20 månaders fängelse, men då mer än halva preskriptionstiden gått hamnar man på mindre än ett års fängelse, varför han istället yrkar på villkorligt och böter.
Det var ett resonemang som samtliga målsägandebiträden, det vill säga offrens juridiska ombud, höll med om men ändå menade att fängelse var ett lämpligare straff.
Magnus Ericsson, familjen Löfroths ombud, talade om att det fanns en säker lösning på problemet med kalkklumpen i ugnsschaktet, den lösning som användes efter olyckan, men att företaget drabbats av panik, att man tagit till desperata lösningar – av ekonomiska skäl.
– Det var inte bara ugnen som hade havererat, hela Nordkalks ledning och skyddsansvar hade havererat då olyckan inträffade, sa han och pekade också på att mer än 30 inblandade hörts under rättegången och de enda varningar murarna berättat om, var att de skulle vara rädd om teglet.
För det var ju egentligen murning de skulle utföra. Först på plats de fick veta att uppdraget blivit ett annat. Vad och hur de skulle göra, fick de improvisera. Göra som de andra gjorde. Utan att förstå de oerhörda risker du utsatte sig för då de pumpade in 10 kubikmeter vatten i en het kalkugn.
Vem som tog beslutet om metod och på order av vem, är fortfarande oklart.
Platschef och driftchef har berättat att de kände sig sidsteppade, att de trodde att den auktoritära konsult som tagit kommandot hade fått uppdraget av deras chef, så de backade undan.
I själva verket har det visat sig att ingen vill kännas vid att konsulten, som var murningsexpert och ingenting annat, skulle ha fått i uppdrag att få bort den kalkklump som störde produktionen. Han var ditkallad för fixa en misstänkt skada på murschaktet, men tog sig an problemet i ett vidare perspektiv – som arbetsledare för sinterbekämpningen.
När Nordkalks juridiska företrädare, advokat Robert Lakatos, tog till orda menade han att utredningen ensidigt och felaktigt fokuserat på just Nordkalk.
– Det handlar inte alls om inhyrd personal, utan om entreprenörsföretag med avtal om att sköta underhållsarbetet vid kalkugnen, sa han.
– Det är tre olika företag inblandade, som alla har ansvar för sina anställda vad gäller systematiskt arbetsmiljöarbete, riskanalyser, skyddsutrustning med mera.
Nordkalk har samordningsansvar – ett ansvar man tagit i och med det möte som platschefen kallade till några timmar före olyckan som tog Johan Löfroths liv och skadade fyra andra, menade han.