När jul- och mellandaghandeln nu är över så kan butikerna summera resultatet.
– Julhandeln har varit helt okey. Vi har inte den där julstressen som inne på varuhusen men det har varit okej. Vi har tidigare år inte reat men i år har vi fått rea mer än tidigare, säger Carolina Edlund, delägare i Snabbasteg.
Hur viktig är försäljningen från Black friday till julhandeln?
– För oss är den inte så viktig. Vi märker med tanke på hur världen ser ut att folk handlar mindre, så vi har fått rea mer än vi brukar. För oss är det våren och sommaren som är vår bästa period. På vintern är det icebug och kläder men bästa perioden är april till och med juli, säger hon.
För Annika Olsson, innehavare av Norra bo, har julhandeln varit bra.
– Vi har som gått i mål med vad vi hade för plan för julen. Förra julen, efter pandemin, var superbra så jag får vara glad att vi når upp i de siffrorna även i år, säger Annika Olsson.
I november bytte butiken namn till Norra bo.
– Pentik har butiken hetat i tjugo år. Nu står jag under eget namn, men jag är fortfarande återförsäljare för Pentik. Med eget namn får jag möjligheter att ha en egen webbsida, vara mer personlig på sociala medier och marknadsföra mina andra varumärken som jag säljer, säger hon.
En butik som inte ligger i centrum av Luleå är Rädda barnens secondhandbutik. En halvtrappa ner säljs mest begagnade kläder men även en del andra varor.
– Handeln gick ganska bra. Man märker att det har med löning och barnbidrag att göra för då är det alltid mer folk. Bästa tiden för oss är när det blir en ny säsong och man byter kläder som i november och på våren, säger Astrid Björklund, som är en av tre anställda i butiken som ägs av Rädda Barnens lokalförening i Luleå-Gammelstad.
– Många Lulebor, men även från andra ställen som värnar för återbruk, brukar hitta hit. Mest folk kommer varje sista torsdag i månaden för då har vi 50 procent på allt i butiken, säger Solveig Eriksson, som är en av 24 volontärer som hjälper till i butiken.
– Hälften av överskottet i butiken går till barn som har blivit tvungna att sluta med idrott för att det kan ha blivit ekonomiska svårigheter eller sjukdom i familjen. Den andra halvan går till katastrofhjälpen, säger Solveig Eriksson.