Nanne håller formen i de kalla vindarna
Konsert: Nanne GrönwallPlats: Södra hamnscenen, LuleåkalasetPublik: Fullt, men frusenLängd: Cirka en timmeE SCHLAGER
Hon öppnar med "Lyckos dig". En rätt fånig låt som följs av den ännu fånigare "Pissenisse". Bortsett från den svaga öppningen är Nannes iver att underhålla en stor behållning att betrakta. Hon rör sig säkert på de höga klackarna och sången är i det stora hela klanderfri.
Om artister brukar det sägas att de är bra på att underhålla, men dåliga på mellansnack. Den kritiken gäller inte Nanne. Hon presenterar låtarna vant och personligt. Att livet är en gåva, är ett budskap hon förmedlar innan hon sjunger "Ännu en dag", också en nyare låt. Ja, Nanne är ute efter att sälja in sitt nya material. Först när hon inbjuder till schlagershow startar konserten på allvar.
"Evig kärlek" får inleda nostalgivandringen. Denna underbara schlager kryddad med kostymdrama och ljus i kandelabrar. Sången erbjuder också en del utmaningar för Nanne som sångerska, som hon givetvis klarar av. Sedan kommer hitsen som hon både skrivit och framträtt med i Melodifestivalen. "Det vackraste" följs av "Den vilda", som gav Sverige en tredjeplats i Eurovision Song Contest 1996.
Nanne är riktigt bra när låtarna håller måttet. Publiken är inte med när hon dammar av "Highland", denna internationella hit från 1992 när Nanne var med i "One more time". Publiken får också höra sköna versioner av "Eldorado" och "Alexandra" (som körtjejerna gör i härliga 80-talskläder och fluffigt hår).
Nanne har utan tvekan bidragit till den svenska schlagerscenen, därför är det förvånande att publiken känns stel. Inte ens brottarhiten "Avundsjuk" som gav Nanne en fjärdeplats i Melodifestivalen 1998 får igång stämningen fullt ut. Jag skyller det på de kalla vindarna.
Bandet är sammansvetsat och kören sjunger bra. Bäst samspel mellan Nanne och kören infinner sig under "Jag måste kyssa dig". Koreografi, sång och uttryck sitter helt rätt. Nanne är helt enkelt en skön tjej som sjunger tonsäkert och inlevelsefullt. Hennes rörelseschema är inte helt olikt Tina Turners. Hon busar och famlar fram på scenen med en härlig säkerhet. Efter att ha sett henne i olika gruppkonstellationer är det skönt att se (och följa) henne i rätt element. Som stark soloartist.
Så jobbar vi med nyheter