Att undersöka och analysera spår från en brottsplats tar förstås mycket längre tid i verkligheten, inte minst alla kontroller och kvalitetssäkringar som verkligheten kräver slipper tv-hjältarna.
- När man tittar på tv-programmen ser man det som underhållning och drar inte några större paralleller till verkligheten även om man kan känna igen vissa preparat som används, men min fru brukar utbrista "Kolla, de har ju inte ens handskar!", skrattar David Lindblom vid CSI Luleå, eller för att vara mer seriös, tekniska roteln vid Norrbottens polisdistrikt.
David, som bor med sin familj i Norrfjärden, har varit polis i 14 år och jobbade sina första år i Älvsbyn, en tid som han beskriver som mycket lärorik.
Innan David kom till tekniska roteln jobbade han på narkotikaroteln i fyra år.
- Videoredigeringsutrustningen som vi hade stod placerad på tekniska roteln så jag var där ganska mycket och blev mer och mer intresserad av deras arbete, till slut sökte jag en tjänst och blev antagen till provtjänstgöring, berättar David som snart avslutar sin utbildning till kriminaltekniker.
- Att vara kriminaltekniker låter som om man måste vara superbra på tekniska prylar men främst handlar det om att ha en analytisk förmåga, att kunna dra slutsatser. En kriminaltekniker ska på ett snyggt och säkert sätt packa ihop brottsplatsen och sedan presentera den för rätten, konstaterar David.
Han beskriver den kick arbetet ger när man som kriminaltekniker kommer till en mordplats och utifrån offrets läge bildar sig en uppfattning om vad som hänt, var skytten stått när han avlossat skottet, vilken riktning kulan måste ha tagit och utifrån det dra slutsatsen att den måste sitta i väggen i rummet intill alldeles vid fönsterkarmen - och det gör den!
- Feedbacken kommer direkt när man hittar det man söker utifrån hur brottsplatsen ser ut, en erfaren kriminaltekniker kan ganska snabbt få en bra bild över ett händelseförlopp och med tanke på att det finns en allt större benägenhet att berätta mindre och mindre för polisen blir kriminaltekniken allt viktigare, konstaterar han.
- Men man är så fokuserad på sin uppgift, på att hitta just den lilla bloddroppe som kommer från gärningmannen och som kan göra att hon eller han kan identifieras, att man inte tänker på kroppen som ligger där, menar David.
Han säger sig ha världens bästa jobb. Men visst finns det ärenden han hellre tar sig an än andra - och tvärtom.
- Brandplatsundersökningar kan vara frustrerande, hur bra jobb man än gör på brandplatsen kommer man ofta inte längre än att man kan säga att branden var anlagd, att säga vem som gjorde det är ofta väldigt svårt. Men då är det ju tur att vi har duktiga utredare - som i Piteå!