På Luleå tekniska universitet, LTU, pågår ett forskningsarbete med att utveckla saneringsmetoder för PFAS-förorenade jordmassor och vattentäkter.
I dag grävs förorenade massor upp och transporteras till en deponi. Men föroreningarna är vattenlösliga och systemen för hanteringen av lakvatten är inte anpassade för att fånga upp dem vilket gör att PFAS läcker ut tillbaka till naturen.
Ivan Carabante, forskare i avfallsteknik vid LTU, arbetar tillsammans med andra forskare för att utveckla en metod för att bryta ner molekyler eller fånga upp dem från vattnet för rengöring. Det kommer minska behovet av att transportera de förorenade massorna till deponier.
– PFAS är en hälso- och miljörisk så det är ett jätteviktigt arbete. PFAS ackumuleras i kroppen, alla har det i blodet. Det är viktigt att ta bort de här kemikalierna från marknaden och hitta en saneringsmetod. Men jag tror absolut att det är ett problem som är hanterbart, säger han.
Projektet startade för ett år sedan och kommer att pågå i tre år.
Mekaniska och kemiska processer kombineras för att uppnå bästa kompromissen mellan behandlingseffektivitet och praktiskt genomförbarhet.
– En bra metod kommer att ta flera år att utveckla. Men det händer mycket inom forskningen varje månad så det går ganska fort, säger Carabante.
Finns det något du inte använder som du vet innehåller mycket PFAS?
– Ja, teflonpannor. De använder jag inte.