Bristen på sjuksköterskor gör att platserna på vårdavdelningarna i Sunderbyn är alldeles för få, vilket leder stopp i systemet på akuten.
– Det har blivit värre och värre. Jag är väldigt frustrerad och ledsen, säger Ida Skeppar.
Ida Skeppar anser att det finns två huvudsakliga skäl till att situationen är så besvärlig. Dels tycker hon inte att regionledningen tagit sjuksköterskorna och deras arbetsmiljö på allvar. Hon pekar också på hyrstoppet för grundutbildade sjuksköterskor, som infördes den 1 oktober och som lett till ett bortfall motsvarande åtta heltidsarbetande.
– Man har sett på massor av håll att sätter man stopp går det inte bra. Man måste fasa ut hyrpersonalen långsamt.
När Ida Skeppar kliver på ett nattpass på akuten kan det finnas en till tre lediga vårdplatser på hela Sunderby sjukhus. Kanske kommer det ganska snabbt en handfull patienter som måste läggas in. Då börjar försöken att lösa en omöjlig ekvation. Vilka patienter är i tillräckligt stort behov av en av de åtråvärda platserna? Och vilka måste tillbringa natten på akuten?
– Ofta har vi en hjärtintensiv plats ledig och den behöver vi värna, den är för svårt hjärtsjuka och där kan jag inte lägga in en patient som väntar på vårdavdelning av kommunen. Men det är den som far mest illa av att ligga på akuten. Hur ska jag tänka där?
Ibland kan de patienter som övernattar på akuten få en säng, men i många fall får de ligga på en brits. Det finns heller ingen varm mat och bara akuta läkemedel. Andra mediciner måste hämtas på avdelningarna, av den hårt pressade personalen.
Ida Skeppar är noga med att poängtera att den som är sjuk måste söka vård. Hon uppmanar dem som behöver uppsöka akuten att ta med läkemedel för 24 timmar, en läkemedelslista och kanske till och med lite mat och vatten.
Samtidigt vädjar hon till regionledningen att göra något för att omedelbart förbättra situationen.
– Det är jättebra med långsiktiga lösningar, men vi behöver kortsiktiga lösningar också. Det vi behöver är vårdplatser. Just nu har vi ingen patientsäkerhet.
De satsningar regionen gjort, till exempel på lönetillägg för sjuksköterskor, anser Ida Skeppar inte är förankrade hos personalen. Hon tycker att regionledningen borde lyssna mer på medarbetarna för att få en korrekt bild av verkligheten och att arbetsmiljö, scheman och arbetstidsförkortning borde prioriteras före lön.
Kristina Myhr-Eriksson, närsjukvårdschef i Luleå–Boden, håller inte håller med om att ledningen inte är lyhörd.
– Jag tycker vi är väl införstådda med situationen, säger Myhr-Eriksson.
Hon anser att betydelsen av hyrstoppet tenderar att överdrivas, men erkänner att sammanslagningarna av avdelningar – inte minst lung- och infektionsvården – varit misslyckade. Att behålla hyrstoppet ser Myhr-Eriksson som nödvändigt för att få effekt på lång sikt.
– Att ta tillbaka inhyrda skulle underminera våra chanser att rekrytera egna medarbetare.
Hon poängterar att regionledningen tar situationen på stort allvar och att vårdplatsläget och personalfrågan har högsta prioritet. I mitten av februari ska vårdplatserna vara så många att det inte ska ta stopp i flaskhalsen på akuten. Myhr-Eriksson tror att regionen kommer att kunna rekrytera både nyutexaminerade och mer erfarna sjuksköterskor under våren och att vårdplatsläget kommer att förbättras.
– Vi tror starkt på de åtgärder vi planerar kommer få positiva effekter.