Som matgäst har du passerat en kyl med hängmörat kött och en mängd ostar, charkuterier och skaldjur i butiksdelen.
En lätt doft av surdegsbakat bröd med krispig skorpa följer med in i matbaren.
Här är det kopparvarmt och fårskinnsombonat.
Utanför ligger Norra fjärden stilla och kall.
Just nu är det lunchservering, men i a la carte-menyn som erbjuder mellanrätter finns tillägget ”Fotograferar du med mobilen glöm då inte att tagga med #hemmagastronomi på Instagram” ditskrivet. Är man intresserad av inredningen i restaurangen uppmanas man att fråga serveringspersonalen. Allt kan beställas om man vill köpa med hem.
Hemmagastronomi i Luleå har delvis bytt skepnad och förvandlats till ett allday-koncept där man serverar både frukost, lunch och middag.
Här är det trivsamt trångt och levande.
Och här spenderar paret Isabella Wallstén och Andreas Nilsson den största delen av sin vakna tid.
De jobbar här, som servitris / sommelier och köksmästare.
Det var matlagningsintresset som förenade Pitetjejen och Aplaredskillen när båda gjorde säsong i Riksgränsenrestaurangen Lapplandia.
Det var också matintresset som senare gjorde att de flyttade ihop i Stockholm. Men det är helt andra gemensamma intressen som tagit dem därifrån.
Isabella Wallstén är 24 år. Hon är uppvuxen på Mossen i Piteå och läste estetiska programmet på Strömbackaskolan. Vid sidan av studierna började hon servera på en pizzeria, vilket ledde till extrajobb på en pub.
När det var dags att lämna Piteå fortsatte Isabella inom restaurangnäringen och gjorde en julbordssäsong på Vaxholms kastell, i Stockholms skärgård, tillsammans med en kompis.
– Det var jättekul att komma iväg första gången och göra något annat. Vi bodde fyra tjejer i en etta. Vi körde julbord och det var mycket party. Vi hade jätteroligt tillsammans och eftersom samma koncern äger skidanläggningen i Riksgränsen blev det naturligt att vi åkte dit och gjorde vintersäsongen där, säger Isabella.
I vinterlandskapet träffade hon kocken Andreas Nilsson, nu 28 år. Han kommer från byn Aplared utanför Borås, men hans matlagningsintresse tog honom tidigt till Stockholm.
Luxkoncernen har länge varit hans hemvist, bland annat har han jobbat med Pitekocken Johan Eriksson på prisbelönta skärgårdsrestaurangen Oaxen.
– Jag gillar enkel mat, med få men goda råvaror, säger Andreas.
För Isabella har det också varit naturligt att jobba med mat.
– Ända sedan jag var liten har jag gillat mat. Jag hatade visserligen husman men älskade farfars indiska, kryddiga matlagning. Jag brukar säga att jag föddes hungrig, säger hon.
Efter vintersäsongen i norra Sverige återvände det nyblivna paret till Stockholm. Isabella gjorde en sommarsäsong i Vaxholm och flyttade sedan in hos Andreas i Stockholm.
Där började hon jobba på AG, en restaurang för framför allt köttälskare.
– Där har jag egentligen fått all kunskap, när jag gjorde julborden var det ju ingen tallriksservering. På AG hade de utbildningar hela tiden och jag gick många kurser via jobbet. Jag lärde mig om bra servering och gick vin- och baristautbildningar. Ju mer kunskap jag fick desto roligare blev det, säger Isabella.
Efter två år valde hon att utbilda sig till sommelier på Restaurangakademin innan hon började på Rolfs kök.
– Det som fångar mig är att det är nya utmaningar att ta tag i varje dag. Man vet aldrig vad man stöter på, man måste vara snabb att läsa saker och bemöta människor. I Luleå är det extra kul. Här är folk intresserade och vill ha guidning och förslag på mat och dryck i kombination. I Stockholm kan jag uppleva att folk ofta vill hålla uppe ett sken av att de redan kan, som att alla som går på restaurang är matkritiker, säger hon.
För även om både Isabella och Andreas hade jobb på välrenommerade restauranger fanns en längtan bort från storstaden.
– Vi hade pratat om att vi ville flytta från Stockholm. Vi hade tröttnat på stressen och tyckte att livet blev begränsat. När vi var lediga kunde vi fika, shoppa och äta – men vi kände att vi hade gjort det. Vi längtade efter friluftsliv. Att kunna köra skoter, jaga och åka snowboard, säger Andreas.
I somras spenderade Isabella en hel del tid i Piteå eftersom hennes morfar var sjuk. Det var då hon fick tips om en Luleårestaurang under ombildande.
Hon ringde ägaren Simon Lahti och de hade ett möte.
När han förstod att Isabellas sambo var kock erbjöd han honom jobb som kökschef.
En slags paketlösning med direktbiljett till Norrbotten.
Andreas var till en början motsträvig.
Sedan kom ett sms.
”Okej, vi flyttar.”
Sex veckor senare var paret Lulebor. När de beställde flyttbilen visste de inte vilken adress de skulle skicka den till, men nu bor paret i en rymlig trea på Mjölkudden, i samma område som flera av deras arbetskamrater.
Och även om livet till stor del handlar om jobb och att komma i ordning har de redan inrättat samma söndagstradition som i Stockholm.
Att anordna hemmamiddagar.
I köket står en vinkyl. Ett rejält hemmabygge till barbord och ett gediget träbord lägger grunden för middagsbjudningarna.
– Jag lever för att göra andra glada och tycker om gemenskapen som god mat och dryck ger, säger Isabella.
När Andreas lagar mat hemmavid blir basen ofta vilt och svamp. Han är uppvuxen med jakt, som fortfarande är ett stort intresse.
– Jag lagar hellre mat hemma än går ut och äter. Det smakar för det mesta bättre och så gillar jag tanken ”från skogen till tallriken”.
Nästa steg är att köpa hus utanför staden.
Där tomten erbjuder gott om plats för skotern som Andreas ska kolla på på måndag.
Och kockarna på bokomslagen som trängs i hallen, de lär få följa med även till nästa boende.