Men förslaget som Norrbottens sjukvårdsparti, Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna ställde sig bakom i regionstyrelsen röstades ned.
I stället får Piteå sjukhus två parallella MR-kameror tills ombyggnaden av Sunderby sjukhus är färdig och den äldre kameran i Piteå avvecklas.
Något också alla oppositionspartier förutom Moderaterna ställer sig bakom. M vill i stället investera i kameror i Kalix och Kiruna.
– Det optimala vore att ha MR-kameror på alla sjukhus, säger oppositionsrådet Kenneth Backgård (NS).
I nuläget väntar ungefär 2 300 norrbottningar på att MR-undersökas och de flesta av dem är bosatta i kustregionen. Regionens utredning visar att det mest effektiva sättet att korta köerna är att tidigarelägga den redan beslutade investeringen av en ny MR-kamera i Piteå och samtidigt behålla den gamla ett tag till.
Att förstärka i Malmfälten, antingen via en ny kamera i Kiruna eller en kapacitetsökning i Gällivare, skulle inte korta köerna i samma utsträckning.
En MR-kamera kostar drygt 15 miljoner kronor. Dessutom kräver en investering ombyggnationer för tio miljoner kronor.
Men framför allt är det personalsituationen som gör att regionledningen inte vill placera MR-kameror på alla fem sjukhus. I hela landet råder brist på röntgensjuksköterskor och i Gällivare är 40 procent av personalen över 60 år.
Oppositionen anser att investering i utrustning skulle göra det lättare att rekrytera, men regionstyrelsens ordförande Maria Stenberg (S) tycker inte att det argumentet räcker.
– Det går att önska sig en kamera på varje sjukhus, men det är en helt annan sak att bemanna, få upp produktionen och kapa köerna, säger hon.
Stenberg anser att hennes politiska motståndare saknar genomtänkta förslag.
– Jag önskar att någon i oppositionen någon gång kan presentera en strategi för hur man ska klara bemanningen. Vilka åtgärder saknar man när våra tjänstemän säger att man har försökt rekrytera från hela Norden till Gällivare?
Kenneth Backgårds svar är att hans grundsyn, till skillnad från Socialdemokraternas, är att decentralisera vården och att det krävs ett aktivt arbete för att det ska gå att genomföra.
– Man måste peka ut en riktlinje. Vem tror att man kan rekrytera röntgenpersonal till Kiruna när man inte har en MR-kamera eller några planer på att investera i en?