Den 24 mars lämnade Lotta Curdén, sjuksköterska på strokeenheten, sina vanliga arbetsuppgifter för att börja jobba med covid-patienter på den nyöppnade coronaavdelningen vid Piteå sjukhus. En av de patienter hon fick jobba med var Birgitta Viksten från Arvidsjaur som legat nedsövd i 35 dygn.
– Jag minns första gången du orkade gå några meter. Du hade försökt på förmiddagen men misslyckats och var arg. Men du var envis och på eftermiddagen gick det, säger Lotta Curdén.
Birgitta som låg nedsövd under lång tid har få minnen från corona-iva, men desto fler från avdelningen hon sedan hamnade på och rehabiliteringen som följde. Det första hon kommer ihåg var att hon hostade och att personalen vände henne fram och tillbaka.
– Som tur är hade jag roliga drömmar där jag låg, säger Birgitta, som efter uppvaket fick börja rehabträna med Åsa Lindgren, som kallats in till coronaavdelningen från sitt vanliga jobb som sjukgymnast på ortopedin i Piteå.
– Vi började med att röra lite på fingrar och händer och när du blev starkare kunde du sätta dig upp på sängkanten, säger Åsa och tittar på Birgitta.
– Det är så roligt att se dig i dag och hur du bara lyser av liv.
Åsa Lindgren förklarar att patienter som ligger nedsövda snabbt tappar rörlighet och muskelmassa.
Birgitta Viksten beskriver hur hon mitt i coronaeländet fått nya vänner och hur hon välkomnades hem till Arvidsjaur av prästen vid barnbarnet Minnas konfirmation i kyrkan.
– Jag har fått så fantastiskt stöd från alla håll, personal, familj, vänner och bekanta. Folk har verkligen brytt sig.
Att repa sig efter att ha varit sjuk i corona har visat sig vara en utmaning för många och ta tid. Birgittas envishet har hjälpt henne på vägen.
– Jag gick uppför alla trapporna för att komma hit till utställningslokalen, säger Birgitta med viss stolthet i rösten.
Både Lotta Curdén och Åsa Lindgren svarar båda att de skulle ställa upp och göra samma jobb igen om det skulle behövas.
– Det finns inga alternativ känner jag. Jag skulle ha svårt att leva med mig själv om jag inte visste att jag gjort allt, säger Lotta.
– Det känns bra att ha kunnat bidra, säger Åsa, som poängterar att hon lärt sig mycket under jobbet med covid-patienter och att hon trots allt har många positiva minnen från patienter som blivit bättre och fått lämna vården.