~ Missa inte: Fler bilder från Helenas yogastudio ovan! ~
Helena Zethraeus fann yogan via en tränings-dvd när barnen var små och för henne har den varit ett sätt att acceptera och hantera mörkret i själen. Sedan dess har hennes liv mer och mer handlat om ujjayi-andning och asanas. Nu har hon startat en egen studio i Luleå.
– Ashtanga yoga är tydlig och utformad för att den ska fungera för vanliga människor med vanliga liv. Vi ska inte söka oss bort från livet, utan hitta vårt centrum mitt i det. Målet är att förstå vad vi redan är, träningen är vägen dit.
Namnet på studion, I am yoga, ska representera just det.
Skala av
– Yoga är ingenting man gör, det är något man är. Vi är alla yoga, allt finns redan hos oss. Istället tränar vi på att skala av allt vi har lagt till. Yogan kräver fokus och närvaro och är intensiv, inte bara fysiskt. Framför allt handlar det om att vara ärlig med sig själv. Ger man det en chans kan man få ut oändligt. Jag är rastlös i min själ. Men i balansövningarna kan jag känna en oändlig frid. Det önskar jag att fler ska få uppleva, säger hon.
Inget tingeltangel
En trappa ner från Skeppsbrogatan, nära busstationen i Luleå, har Helena Zethraeus inrett en studio med vit bas och industriella referenser.
Inredningen andas i takt med det som tidigare fungerat som pannrum för fastigheten. Rör och ruffa ytor har fått sin förlängning i betongglas och bygglampor.
– Jag vill visa att yoga inte är flummigt. Det är inte tingeltangel och inte en religion, utan ett väl beprövat system för vanliga människor. Den känslan har jag velat förstärka med inredningen, säger Helena.
Själv fann hon yogan för fyra år sedan, genom tv:n faktiskt.
– Jag hade tappat bort mig efter barnen och grubblade mycket. Jag har alltid haft mycket mörker i mig. Jag sökte allmänt och tänkte att jag borde röra på mig, säger Helena.
Så kom hon över en yoga-dvd, fattade genast tycke och följde instruktionerna varje dag.
När hon blivit less den första varianten sökte hon en ny och så fanns ashtangayogan där.
– Jag lärde mig första serien framför tv:n och började så småningom att leta efter likasinnade.
Då drev Lawino Maria Johnson Underground yoga i Piteå.
Där hann Helena praktisera en del, hon mötte också några av sina lärare.
– Men mest tränade jag hemma själv och trodde att jag skulle lessna som jag gjort med allt annat.
Med tiden tvingades Helena erkänna för sig själv att yogan blivit en stor del av hennes liv, som tog en ny riktning när hon fick möjlighet till att leda klasser och få egen träningstid på ett yogacentrum i Luleå.
Trollkarl
I april tog livet åter en ny vändning när Helena blev arbetslös.
– Allt var kaos och jag var inte alls sugen på att starta eget. Men jag fick mycket pepp från min familj och de som tränat för mig, så jag hade inget annat val än att ta chansen.
I juni hittade hon lokalen, som hon tillsammans med sin sambo Anders Eriksson förvandlat till en designad och varm studio.
För Helena, som tidigare jobbat med inredning, var det ett stort nöje att få förena de två saker hon tycker mest om.
Det mesta är återanvänt, köpt från loppisar – eller fyndat via hennes pappa, som hon betecknar som ”trollkarl”.
– Inredningen är som yogan. Konkret, grundad, som ett fundament. Färgskalan är neutral med vitt och grått som bas.
Golvet i vitbetsad ek kommer att vara marken under Helenas fotsulor många timmar framöver. Både för hennes egen practice och när hon leder sina klasser.
– Att undervisa i yoga är en tvåvägskommunikation som kräver ödmjukhet, ärlighet och tillit från både lärare och elev. När det sker är det spännande, utmanande – och fullkomligt fantastiskt.