Den 6 december var Helena och firade sin pappa Oves 84-årsdag, på ett av kommunens boenden. Det skulle visa sig att det blev sista gången hon träffade honom. På luciadagen en vecka senare dog Ove.
– Jag har varit så arg. Personalen på boendet visste att jag var pappas viktigaste person och han hade bara mig. Nu fick han dö ensam utan sin familj. Det är helt sjukt att det kan få gå till på det här sättet. Jag inte har ens fått en ursäkt från kommunen, säger Helena Skjöldmöe.
Helena berättar om sista gången hon träffade sin pappa. Personalen på boendet ringde och berättade att han var förkyld och hade feber. Helena bestämde sig ändå för åka och fira hans födelsedag.
– Jag märkte inte alls av att han var sjuk. Vi käkade tårta och allt var som vanligt. Jag vet att han hade fått en alvedon men jag upplevde inte alls att han var särskilt sjuk, säger hon.
Det var via ett sms från hennes pappas godeman, den 12 december, som hon fick reda på att Ove var inlagd på sjukhus.
– Jag förväntade mig att personalen på boendet skulle ringa mig om det hänt något. Jag har haft kontakt med dem flera gånger tidigare och senast var på hans födelsedag. Han hade bott där i 19 år.
Helena berättar att hon ringde till boendet som gav förklaringen att de inte kontaktat henne för att Ove bara hade feber och en förhöjd sänka, men de trodde att han skulle repa sig.
– Personalen berättade att han varit inlagd sen i söndags (10 dec). Jag sa att jag vill veta vilken avdelning han är på. Personalen sa att de skulle prata med ansvarig sjuksköterska och lovade att ringa upp mig.
Något samtal kom aldrig till Helena och vid niotiden på kvällen när hon slutat jobbet funderade hon på om hon skulle svänga förbi sjukhuset.
– Jag funderade på om jag skulle åka in till Sunderbyn och leta vart han är inlagd. Men då kände jag att det är ganska hysteriskt att åka in och leta efter honom. Personalen hade sagt att han bara var förkyld. Jag fattade egentligen inte varför de varit tvungen att skicka honom till sjukhuset, berättar hon.
Helena åkte hem och klockan halv tio på torsdagen den 13 december, exakt en vecka efter Oves födelsedag ringde de från sjukhuset. De berättade att Ove hade avlidit klockan sex på morgonen.
– Jag blev chockad såklart och ifrågasatte varför de inte hört av sig. Sjukhuspersonalen sa att anledningen till varför de inte ringt mig var för att de inte visste att jag fanns. Det fanns inga uppgifter i hans journal om anhöriga och ingen från boendet hade berättat om mig.
– De hade försökt få tag på hans boende under morgonen när de förstod att han inte skulle överleva. Men det var ingen som svarade förrän efter han avlidit och då först fick de mina kontaktuppgifter.
Helena berättar att sjukhuspersonalen beklagade å regionens vägnar att de inte började leta efter anhöriga tidigare.
– Hon jag pratade med sa att jag kunde få komma och titta på pappa nu och säga hejdå. Men jag är så illa berörd över att det här fått hända.
– Jag beklagar om saker och ting går fel. Men jag kan absolut inte kommentera enskilda ärenden, säger Pia Näsvall, Hälso- och sjukvårdsdirektör Region Norrbotten.
Pia Näsvall berättar att region har som rutin att de kontaktar anhöriga om man blir sjuk.
– Har vi bara kontaktuppgifter och möjligheter så kontaktar vi anhöriga när man blir dåligt. Vi vill helst göra det så tidigt som möjligt, men ibland så hinner vi tyvärr inte det, säger hon.
Normalt sett ska det finnas kontaktuppgifter till anhöriga när man kommer in till sjukhuset när man bor på ett kommunalt boende.
– Generellt sett utan att uttala mig i det här specifika fallet. Så brukar det normalt sett följa med uppgifter till anhöriga med patienten in till sjukhuset, men det kan säkert falla mellan stolarna och bli tokigheter, säger Pia Näsvall.
Anna Saxin, verksamhetschef vid socialförvaltning, säger att hon inte kan kommentera enskilda ärenden. Men att det finns en nedskriven rutin på vad personalen ska göra om någon på ett boende blir inlagd på sjukhus.
– Rent generellt har vi en rutin att vi ska kontakta närstående när man skickas till sjukhus. Vid händelser måste vi göra en avvikelse för att kunna utreda hur vi har arbetat och hur vi har följt våra rutiner, säger hon.