Victoria Granström, Natalia Galayba och Pernilla Hansson
Bakom portarna till det anrika huset i centrala Luleå gömmer sig Sömnadskollektivet – ett kooperativt skrädderi.
Det första som fångar ens blick i butiken är färgglada barnklänningar, grytlappar, necessärer, bivaxdukar och kappor för vuxna. De egendesignade varorna varvas sedan av med second hand och vintage-kläder.
Längre in i lokalerna hänger trasiga jackor och byxor på rad och väntar på att bli lagade. Symaskinerna står redo på borden och hyllorna är fyllda med tyger av olika material, färger och mönster.
– Mycket av tygerna kommer från kunder. Från väldigt goa personer som lägger ner sin egen verksamhet och kommer hit och frågar lite försiktigt om det är något vi vill ha – och då säger man inte nej, säger Pernilla Hansson.
Återbruk är nämligen en viktig del av verksamheten.
Natalia Galayba visar upp ett tyg med mönster som ligger på ett av borden. Det går i tonerna brunt och beige.
– Någon har gjort det här fina tyget, det är synd att slänga. Vi tvättar, stryker och syr, säger Natalia Galayba och fortsätter:
– Människor ska inte slänga sina favoritgrejer, det går att reparera. Det är inte många som har redskap hemma eller kunskap och då kan vi hjälpa.
Sömnadskollektivet, som är ett arbetsintegrerande socialt företag där vinsten återinvesteras i verksamheten och ägs av de som arbetar i företaget, startade en vinterdag 2017.
Fokus var miljö och integration.
– Det handlar om att kunna erbjuda en arbetsplats och arbetsmiljö för människor som kommer från olika kulturer, har olika behov eller behöver träna. Vi har alla kommit hit på olika sätt, en del har velat prova ett nytt arbete och helt byta bana och andra har språktränat, säger Pernilla Hansson.
Amal Barakat har varit med sedan Sömnadskollektivet startade upp 2017.
En och annan dragkedja byts ut på jackor som lämnats in till butiken.
Totalt är de nio anställda och en av dem är Amal Barakat som har varit med från dag ett. Hon är född i Syrien och lärde sig att sy i ung ålder – och en av anledningarna till att hon hamnade på kollektivet var att hon behövde språkträna.
När vi besöker ateljén arbetar hon med att sprätta bort en trasig dragkedja från en svart märkesjacka. En ny ska så småningom på plats.
– Mycket tar tid, säger Amal Barakat.
Innan hon kom till Sverige har hon bland annat jobbat på en fabrik och haft ett eget företag.
– Jag har sytt hela livet, jag tycker om det här yrket.
Vad är det roligaste att göra?
– Jag tycker om att göra barnkläder, men jag gör olika saker, säger Amal Barakat.
Mostafa Jamilzadeh kortar en kappa till en kund.
Mostafa Jamilzadeh sitter en bit bort och arbetar med att korta en kappa efter önskemål från en kund.
– Jag tycker om att vara kreativ, att skapa och jobba med händerna. Det är intressant för mig. Jag trivs jättebra här, vi syr och lagar.
Han kom till Sverige för åtta år sedan. Sy kunde han göra redan innan flytten norrut och mycket av kunskapen han besitter lärde han sig av sin bror som redan jobbade inom yrket.
– Jag bodde i Iran förut, det tillverkas väldigt mycket ytterkläder där för kvinnor och herrar. Går man runt där ser man massor av småföretag som tillverkar kläder, så jag fick ett vanligt sommarjobb, säger Mostafa Jamilzadeh.
Kappor och tunikor väntar på nya ägare.
Lekfulla tyger passar bra till påsar som ska innehålla lärohjälpmedel till barn.
Men de syr inte bara egna kläder till butiken eller lagar kläder till kunder.
I ett annat rum, en våning upp, står flera pågående beställningar uppskrivna på en tavla. Det handlar om gardiner till företag, skola samt bokbuss, barnkläder med Robin Hood-tema till en föreställning och en dagbädd.
I över ett år har de även sytt upp tygpåsar till ett företag i södra Sverige.
– De har påsar med olika teman som lärohjälpmedel till barn med olika handikapp. Till skolor och privat, förklarar Victoria Granström.
Det enda som sätter gränserna på vad som skapas inom skrädderiets väggar är fantasin.
– Det är kul. Fantasin flödar, det finns inga gränser av vad vi kan göra. Det är det som är kul. Att bolla med kollegor och få tips, säger Natalia Galayba.
– Ingen kan allt, men alla kan någonting, tillägger Pernilla Hansson.
Men ibland kan de få utmanande uppdrag – och allt går inte att rädda även fast gruppen hade önskat det.
– Ibland är saker så trasiga att det inte finns något tyg kvar att laga, då är det lika bra att köpa nytt, säger Pernilla Hansson.
– Jag kommer ihåg första gången jag lagade jeans, det var så mycket hål och revor i byxorna att lapparna blev mer tyg än vad själva jeansen var från början, säger Mostafa Jamilzadeh och skrattar.
Victoria Granström, Amal Barakat, Regina Lindberg, Pernilla Hansson och Natalia Galayba.