- Men för att pröva en ny väg måste vi vika av från den gamla, vi måste bli avvikare.
Ordet i sig har en oerhört negativ klang. Orsaken enligt Gardell är att vi i vår svenska kultur är så rädda för den som går sin egen väg att vi laddar själva verbet negativt.
Minst lika viktigt som att gå sin egen väg är att känna att man får misslyckas.
- Vi måste finna oss i att det kan gå åt fanders, men det finns många olika attityder till misslyckanden, säger Jonas Gardell, och refererar till sin roman "Jenny" som gavs ut förra året.
Boken är den tredje som är relaterad till karaktären Juha och hans uppväxt. De två tidigare är "En komikers uppväxt" och "Ett ufo gör entre". "Jenny" utspelar sig 25 år efter den andra boken, och handlar om en traumatisk händelse, och hur man reder sig när det fruktansvärda har hänt.
Våldtagen 14-åring
Det är något som författaren själv kan relatera till. Som 14-åring blev han nämligen våldtagen av en man i en lägenhet i Stockholm. Efteråt mådde han så dåligt att han funderade på att hoppa framför ett tunnelbanetåg.- Men jag gjorde inte det. Jag skulle inte dö, jag skulle leva. Det var också då som jag lovade mig själv att vägra vara ett offer, berättar han.
Försoning och förlåtelse
Att folk ändå väljer att göra sig till offer är något som han förstår. Både offer och martyrer är roller att gå in i.- Men offer måste offras och martyrer måste dö. Det måste finnas en annan väg och det är det som boken "Jenny" handlar om.
En viktig del i processen är försoning och förlåtelse, men skillnaden dem emellan är stor. Enligt Gardell innebär försoning att acceptera att det som har hänt har hänt, och att man måste ha en relation till det.
- Förlåtelse är något helt annat och mycket svårare, men tyvärr helt nödvändigt. Man måste släppa greppet om förövaren. Innan vi gör det är vi inte helt och hållet fria, säger Jonas Gardell, och fortsätter:
- Du är inte fånge, du är fri. Bli inte ditt livs gisslan.
Med de orden ville han sporra den lyssnande publiken till en av de viktigaste lärdomarna - att inte ge upp.