Funken styrde dansstegen

Konsert: TimbuktuPlats: Södra hamnscenen, Luleåkalaset, lördag nattPublik: Jättelik, berusad och dansantLängd: 75 minuterE HIPHOP

Luleå2007-08-06 00:00
Luleåkalaset avslutades av en brassorkester som bjöd tusentals och åter tusentals dansglada själar i Södra hamn på östeuropeiska tongångar. Det låter märkligt men är sant. Fast jag borde väl tillägga att extranumret som balkaniserades heter "The botten is nådd", att bandet heter Damn! och att scenen också befolkades av Timbuktu med sina sidekicks Chords, Mapei och Supreme.

En bättre avslutning på ett kalas är svårt att tänka sig och jag dansar fortfarande när dessa rader skrivs.



Att kalla Timbuktus sjudande hopkok för hiphop känns förstås en smula krystat med Damn! inblandade. När en välljudande blåssektion och analogsynth blandas med bubblande sextondelsbas påminns man inte så lite om Parliament/Funkadelic eller självaste Grandmaster Flash.

Och när "Fantasi" utmynnar i White stripes "Seven nation army" och "Lobbyn om 5" blir till Eurythmics "Sweet dreams" fattas bara en Whitesnakecover för att fullborda den spännande soppan, något som Mapei snappar upp och citerar "Ain’t no love in the heart of the city".

Eklektisk är det enda ord jag kommer att tänka på. Fast euforisk ligger också nära till hands - jag har för länge sedan tappat kontroll över mina lemmar och funken styr mina steg.



På tal om Mapei. Den hypade hiphoptjejen som dök upp från ingenstans måste vara den bästa sidekick Timbuktu hittills hittat. Freestylandet håller hög klass, liksom de gemensamma sånginsatserna och hon lyckas både matcha och överträffa sin sparringpartners energi. Chords - med all respekt, är det dags att se dig om efter ett nytt jobb nu?

När Supreme från Looptroop anländer till festen är uppsättningen komplett. Som mest befinner sig tretton personer på scen samtidigt och det känns på något sätt som en naturlig fortsättning på förra årets konsert med Norrbotten Big Band och Blacknuss. Fast med åtskilligt högre hitfaktor.

"Karmakontot", med dragspel och spansk gitarr är en av höjdpunkterna, liksom en koncentrerad "Det löser sig". Textmässigt är det annars de politiska låtarna som fungerar bäst på mig, men det blir inte mycket av den varan denna gång.

Efter konserten visas i alla fall en film som visar var Jason Diakite står politiskt. På storbild får vi se hur en ondskefullt leende George Bush spelar Risk med världen som spelplan. Kul kalasavslutning.



Timbuktus enda spelning i norra Sverige den här sommaren är tveklöst Luleåkalasets bästa bokning och hade det inte varit för den ganska gruffiga och mer än salongsberusada publiken hade allt varit perfekt.

"Ni som står längst fram, sluta puttas och börja dansa istället" uppmanar Lundasonen i ett försök att sprida fred och kärlek.

Folk verkar till slut lyda, klockan är snart två och Södra hamn förvandlas till ett jättelikt dansgolv. Hur många som kommit för att svänga loss till Timbuktu vet jag inte men många är det. Det uppges hur som helst att 49 500 personer besökt gatufesten mellan torsdag och lördag. Ett imponerande resultat i så fall.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om