Den 49-årige före detta klädförsäljaren, som numera arbetar som säljare på Norrbottensteatern, sitter i vardagsrummet och har precis druckit sin första kaffekopp på två veckor. Han säger att det smakar inte som förut.
– Konstigt, jag känner massor av smaker, men det är som om mitt smaksinne blivit helt felkopplat. Smakerna sitter inte längre ihop. Allt smakar bara konstigt.
Det har gått två veckor sedan han insjuknade i covid-19. Inom loppet av några dagar smittades hela familjen. Barnen, 10 och 14 år, var snuviga i två-tre dagar, medan föräldrarna drabbades hårdare.
Olov Stenlund beskriver de första sjukdagarna likt en "småförkylning", men covidtestet visade på ett ovanligt högt antal virus.
– Två dagar senare stack febern upp i 39,5 grader. Jag hade ont i kroppen, men blev totalt utslagen. Jag bara brakade ihop. Åt inget, drack bara vatten och låg apatisk i sängen.
Astmamedicinen gav ingen effekt.
– Sjukdomen slog mot syresättningen. Jag hade inte svårt att andas, men varje andetag var väldigt kort. Så fort jag försökte fylla lungorna började jag att hosta.
Dagen efter körde Jessica Stenlund sin man till Sunderby sjukhus, där en syrgasslang omgående kopplades in i näsan.
– Det var både skrämmande och samtidigt skönt att lämna Olov på sjukhuset. Nu visste jag att han fick den vård han behövde, samtidigt som det kändes oroligt att inte veta när man skulle få träffa honom igen, säger Jessica Stenlund.
Hon känner fortfarande av sviterna efter sin två veckor långa sjukdom, men trots feber klarade hon att sköta hemmet.
I åtta dagar vårdades Olov Stenlund på en så kallad CIMA-avdelning. Förkortningen står för covid intermediärvårdavdelning. Där vårdas patienter som inte är i behov av respirator, men behöver hjälp med sin syresättning.
I salen stod tre sjuksängar. Avdelningen var bemannad dygnet runt. Personalen bar ständigt gasmask.
Dagarna passerade i ett töcken, när han fick morfin mot smärtorna och vårdades på mage i sjuksängen.
– Personalen är helt magisk. Som patient blir man fruktansvärt ödmjuk inför det fantastiska jobb som alla i frontlinjen uträttar. För deras skull vill jag att få ut ett budskap att tro inte att covid-19 är någon vanlig förkylning. Ingen vet i förväg hur den här sjukdomen slår. Just nu verkar det vara många i medelåldern som insjuknar. Jag såg män och kvinnor i min egen ålder. Det här är superallvarligt. Nu gäller det för alla att hålla ut och hålla avstånd. Och sluta gnäll, folk dör fortfarande i pandemin.
På annandag påsk fick han återvända hem. Läkarna säger att han inte längre är smittsam.
Olov Stenlund är en aktiv friluftsmänniska, men har under sjukdomen förlorat vikt och mycket av sina forna krafter.
I fyra veckor kommer han få blodförtunnande sprutor som ska undanröja risken för blodpropp. Han är orolig över att de senaste levervärdena tyder på att inre organ kan ha tagit skada.
– Jag tror att det är nu som min resa egentligen börjar. Vägen tillbaka ser ut att bli lång. Att allt ska bli som vanligt igen känns just nu rätt avlägset.
Vad längtar du efter mest?
– Att få cykla. Jag har redan missat hela vårvintern. Jag längtar efter att få känna uteluft. I morse var jag ute för första gången och orkade cykla runt kvarteret. Det var inte mycket, men det kändes härligt.
