Simon Hjärtberg är född och uppvuxen i Luleå, men lämnade stan för att läsa till personalvetare i Umeå. När det var dags för jobb flyttade han till Stockholm, eftersom de flesta huvudkontorerna och därmed HR-funktionerna (human resources) finns där. Efter sin första tjänst på Tele2 bytte han till Ricoh, innan han började längta efter att jobba mer med tech.
– Jag sökte mig till Spotify 2017, och kom in som av en händelse och kunde inte tro det var sant – de får så många ansökningar, säger Simon Hjärtberg och fortsätter:
– Jag började på en tjänst som HRIS, human resources information systems analyst, och det handlar om att vi hanterar och "äger" alla personalsystem. Under åren jag varit på Spotify har vi närmat oss HR alltmer, det är från dem som vi får förslag och uppdrag på hur de vill använda systemen. Jag är glad att jag får jobba med att klura på tekniska lösningar.
Vad gjorde att du fick jobbet?
– Jag har fått höra att det har att göra med min attityd och inställning, att jag var en nyfiken person. Dessutom, att jag jobbat inom HR och därmed kommer att förstå de som ger de tekniska uppdragen till oss, den mixen var bra. Man kan säga att vi är mellan HR och IT, som ska kunna översätta det som behövs till tekniska lösningar. Idag har jag en mer senior roll, men är kvar inom samma team.
Berätta mer om ditt jobb!
– Jag skulle säga att kulturen är det bästa med att jobba på Spotify. Det är väldigt vänligt och modernt, det känns som att man vågar testa nya saker och gör man fel är det inte hela världen. Lärandet är viktigare vilket har passat mig bra, som ny var det fint att få fria händer. Man är bekväm i att ens chef har ens rygg. Eftersom jag har pluggat HR har jag läst mycket om kulturskapande och här ser jag att det stämmer, och dessutom är det väldigt roligt att få jobba på ett ställe där man verkligen gör en produkt som man själv gillar.
Spotify har valt en tydlig väg gällande att de anställda själva kan välja vart de vill bo, och ändå jobba för Spotify. Vad innebär detta för dig?
– Programmet kallas "Work from anywhere", och jag har nog alltid haft tankar om att flytta hem. Men att hitta ett motsvarande jobb hade inte blivit så lätt. Min sambo kommer från Umeå, och vi hade tänkt att det skulle ta några år innan vi det blev flytt till Luleå eller Umeå, men tack vare detta upplägg så var det bra timing. Jag kan ha den karriär jag vill ha, och ändå bo på det ställe vi vill. Det är den bästa förmånen jag kan få. Jag har ju en hyfsat smal roll och blir inte beroende av den lokala arbetsmarknaden, knappt ens den nationella.
Vilken förändring ser du i Luleå?
– Det var en större omställning än jag trodde. De senaste åren har jag ju bara varit hemma på sommar och jular, när folk är lediga, så man har bara sett de bästa sidorna. Det som är positivt med att bo här är att allt är så mycket enklare jämfört med Stockholm. Allt finns; bra restauranger, bra utbud med affärer och allt är mer lättillgängligt och det är enklare att vara spontan. Det känns som en stad som växer och blir bättre och bättre, inte som ett döende samhälle.
Var befinner sig de kollegor du jobbar närmast med?
– Vi är utspridda, mitt team är i Sverige, och sedan sitter resten i New York. Vi är tolv stycken och innan pandemin träffades vi ganska ofta. Pandemin innebar ingen stor omställning för mig arbetsmässigt, men personligt så har det varit stort på grund av restriktioner, osäkerhet och hur det drabbat släkt och vänner.
Vad gör ni för att samarbetet ska funka på distans?
– Att ha roligt tillsammans är viktigt. Innan pandemin, när vi sågs oftare, hade vi bra gemensamhetsytor, och har hängt mycket med varandra. Men nu får vi översätta det till digital form och har valt att ha stående tid för att spela spel tillsammans, som till exempel onlinespel som pictionary. Vi har ju jobbat på distans så länge, så jag ser inte att man måste komma in på kontoret för möten mer för att ha kul och må bra som team, vi är vana att respektera varandras arbetstider och ser till att människor får tid på sig och ger täckning för varandra.
Risker?
– Att man inte bryr sig om varandra. Det ställer högre krav på chefer och medarbetare, om det är sämre kultur så finns det risk att en chef missar att någon mår dåligt, eller faller mellan stolarna.