Det var den 28 oktober ifjol som ynglingarna, 20 och 21 år gamla, träffades och kom att prata om sin dåliga ekonomi och livets allmänna jävlighet. Båda hade mått psykiskt dåligt en längre tid och 20-åringen var dessutom inne i ett allvarligt missbruk.
Tanken väcktes om att utföra ett rån för att skaffa pengar.
De inhandlade två soft airgun-pistoler, packade kläder med mera och åkte i bil norrut. Planen var att råna någon butik, mack eller kiosk - oklart var. Enligt 21-åringen, som var nykter och har klarast minnesbilder av det som hänt, passerade de flera tänkbara ställen men avstod då det var för mycket folk i rörelse där. Till slut hamnade de i Råneå och efter en stunds tvekan beslutade de att slå till mot OK-Q8.
Ner på knä
Maskerade och med vapen i högsta hugg sprang de in i butiken och skrek "Upp med händerna!".
En kund beordrades ner på knä och kassörskan tvingades öppna kassan. 20-åringen rafsade åt sig alla kontanter medan 21-åringen höll vakt och bevakade kunden. Då dök chefen och en annan person upp. De hade hört oväsen och en av dem skrek till då de kom in i butiken.
Rånarna flydde hals över huvud. Med sig fick de cirka 14 000 kronor i kontanter och en del cigaretter.
Men kunden, chefen och en annan person följde efter och kunde relativt odramatiskt gripa dem efter ett kort efterföljande till fots.
Chock och trauma
Under rättegången i Luleå i går, berättade den kvinnliga kassörskan om det trauma och den chock hon drabbats av. Hon trodde det var riktiga vapen som riktades mot henne.
Bara att berätta om händelsen så här några månader efteråt var en svår pärs för henne. Gråtande sa hon att hon varit övertygad om att hon svävade i livsfara och att hon fått en krisreaktion efter rånet, som resulterat i en längre tids sjukskrivning.
Även kunden, en medelålders man, trodde att det var allvar och riktiga vapen och tvekade inte att gå ner på knä när han under pistolhot beordrades till det.
Ångerfulla
De båda åtalade var ångerfulla och tog tillfället i akt att be sina offer om förlåtelse.
21-åringen berättade att allt var en dum ingivelse och att han flera gånger tvekat och tänkt på konsekvenser, men att det "liksom var för sent att backa ur".
20-åringen, som befinner sig på avgiftning och föreföll drogad under rättegången, konstaterade att han aldrig skulle gjort något sånt om han inte varit fast i ett missbruk. Att läsa förundersökningen hade varit "hemskt" och han hade ingen förklaring till det som hänt.
Fängelse
Kammaråklagare Karin Hansson menade dock att männen planerat rånet och att det funnits alla möjligheter att komma till insikt och avbryta i tid.
Hon fann Frivårdens förslag om skyddstillsyn och påverkansprogram helt uteslutet och yrkade istället på fängelsestraff för båda, 21-åringen minst två år och 20-åringen inte understigande 18 månader. För hans del skulle en komplettering av personutredningen kunna resultera i kontraktsvård, då han nu påbörjat avgiftning och fått ett LVM-beslut (omhändertagande för vård av missbrukare), men i nuläget var yrkandet fängelse, kort och gott.
Försvaret pekade på de särskilda omständigheterna, ynglingarnas psykiska problem och det svåra missbruk som 20-åringen behöver hjälp att bryta, och tingsrättens beslut blev att begära in en komplettering av 20-åringens personutredning innan dom avkunnas.