Krimchefen i Luleå, Inge Barsk, var den som gjorde den sista noteringen i ärendet. Detta efter att polisen förhört både Stenman och den tidigare ägaren, slagit i fordonsregister och bland sina egna stöldanmälningar och på alla vis försökt utreda vem som var laglig ägare till fordonet.
Hårddraget så borde motorn varit försäkringsbolagets egendom, medan åtminstone chassit borde varit Stenmans.
Inte överens
Han berättar att han givetvis varit i kontakt med mc-firman, men eftersom de ville ha betalt för det förbättringsarbete de gjort för att kunna registrera motorcykeln så kom parterna inte överens. Stenman menade att han inte beställt detta och ville ha motorcykeln återställd i ursprungsskick, något som firman inte ville gå med på. Den ville givetvis ha ersättning både för det som betalats i köpet från försäkringsbolaget och för det arbete och de delar som lagts ner.
Inte god tro
I väntan på att polisen skulle avgöra saken, stod mc-n "på lagret" men såldes till slut något år senare, då man ledsnat på att vänta.
Inte ens en domare, som ju är expert på lagen, kan på rak arm avgöra vad som gäller i det här fallet. Tingsfiskalen Johan Blomqvist säger;
- God tro-begreppet finns inte längre och har man köpt en vara som visar sig vara stulen är det svårt att hävda sin rätt. I det här fallet, om motorn är stulen och chassit lagligt köpt... jaa...?
Blomqvist konstaterar att det inte går att svara rakt av, utan att forska och fundera på saken. Men Stenman, han har nog gett upp nu.