Under rättegångens inledning framkom att flickorna tidigare förföljt lärare på sin skola - och att de redan innan händelsen på Piteå dansar och ler hade börjat kartlägga poliser i Piteå. Förklaringen var att "poliser är intressanta".
När de sedan anklagades för att ha ofredat en man genom att spotta på honom och den aktuella polismannen tog upp anmälan emot dem, men nekade dem att direkt på plats göra en motanmälan, kom hela deras fokus att koncentreras till just honom.
Berättade allt
Till att börja med följde de efter poliser i största allmänhet, men kom att helt koncentrera sig på honom. De körde förbi hans hus 5-20 gånger per dag, i stort sett varje dag, och fick till slut ett utvidgat kontaktförbud mot polismannen, hans hustru och barn.
Det bröt de mot redan 40 minuter senare. Så långt är de båda åtalade helt ense. De uppgav under rättegången att de ville utmana ödet och testa vad som skulle hända om de åkte förbi trots kontaktförbudet.
19-åringen har därefter erkänt och berättat allt, vilket hon även gjorde i tinget. Hon berättade om hur de tillsammans ringt cirka 100 telefonsamtal hem till polisen, hur de gemensamt skrivit de många breven med dödshot mot familjen och hur de avslutningsvis köpt och skickat honom en grisnjure, som då den kom fram var stadd i kraftig förruttnelse.
Nekar till allt
Men 18-åringen nekar. Hon säger sig inte ha ringt ett enda telefonsamtal efter att kontaktförbudet hade meddelats, inte skickat ett enda brev och absolut inte skickat några inälvor. Att fragment från breven återskapats från hennes dator, förklarar hon med att hon skrivit några av dem på skämt, men inte haft för avsikt att skicka iväg dem. Det ska 19-åringen ha gjort på eget bevåg.
Sms-konversation
Kammaråklagare Marie Andersson från Umeå gick i det här läget hårt åt 18-åringen och plockade fram sms efter sms där hon och hennes vän diskuterat både breven, straffsatser för grovt olaga hot och förberedelse till mord samt andra planer på terror mot polisen. Men 18-åringen vidhöll hårdnackat sin version, att hon inte känt till att breven skickats - förrän hon konfronterades med detta i ett polisförhör.
När åklagaren frågade varför hon i så fall inte alls var arg på sin vän för att hon satt henne i klistret, svarade hon att det var hon men att det inte var så mycket att göra åt.
Döda barnen
Att polisen och hans fru tagit allt på största allvar, framgick med all önskvärd tydlighet. Mycket upprörda och stundtals gråtande berättade de om den fasansfulla tiden, hur de varit övertygade om att tjejerna mycket väl kunde komma att skada eller rentav döda deras barn, hur deras liv på alla vis begränsats och påverkats av terrorn - och att de inte ens nu kan vara säkra på att det verkligen är över.
- Jag ser inget slut på detta om de inte får hjälp. Det här är en sjukdom. Allt är som en film, en jävla fantasivärld. Det är ingen människa som har skrivit de här breven, sa polismannen i rätten.
19-åringen, som erkänt och berättat allt, fick frågan hur långt hon kunnat gå för att skada honom och svarade att hon skulle stannat vid breven. Hon sade också att hon aldrig skulle gjort allt detta ensam.
När hon fick frågan hur långt kompisen kunnat gå, om hon någonsin pratat om att verkligen skada polisen, svarade hon litet motvilligt att hon pratat om både arsenik och cyanid och att hon berättat om morbida tankar där de hjälptes åt att skära halsen av polisen.
Cyanid
Även detta förnekade 18-åringen bestämt. Det var ren lögn, sa hon, vilket föranledde åklagaren att på nytt fördjupa sig i sms-konversationen och läsa upp en mening hon skrivit: "...men jag läser på om hur man tillverkar cyanid, jag". På detta svarade 18-
åringen att det var ironi. Ett skämt.
Rättegången fortsätter i dag med genomgång av personalia och slutpläderingar. Det står dock redan klart att åklagaren kommer att föreslå rättspsykiatriska
undersökningar av de båda åtalade.
Fotnot: De unga kvinnorna är åtalade för olaga förföljelse (stalkning) alternativt överträdelse av kontaktförbud, olaga hot och ofredande samt hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och förgripelse mot tjänsteman.